Vinterkatt i sommarnatt

Det är en sådan märklig tid nu. Overklig på något sätt. Kanske beror det på att jag, som alltid har varit en frostigt inbiten vinterälskare, håller på att förvandlas till en lättjefullt grönskelapande sommarkatt?

Det är så märkligt att känna inspirationen rinna genom de varma juniådrorna, samtidigt som tiden verkligen inte vill räcka till. Nätterna är ljusa och långa, idéerna är för många. De går bara inte att hålla kvar. De slinker ur min hand. De slinker ur mitt stackars intrycksöverlastade huvud.

Så, jag ligger hopplöst efter. Med allt. Det är så mycket jag vill visa er. Så mycket att berätta. Även om det ofta handlar om småsaker. Tillvarons minsta byggstenar. De små beståndsdelarna gör mig alltid glad. Och djur! Djur i alla former gör mig glad. Ni som känner mig vet det.

Alla kamerans bilder påminner mig om allt. Allt som gick för fort. Går för fort. Tiden springer och jag är en sådan som helst lunkar. Lunkar på i ullstrumporna liksom. Även i barfotatider gör jag helst det. Fast samtidigt vill jag uppleva så mycket som möjligt. Jaja. Ekvationer har aldrig varit min starka sida.

:)
/helena

ps Såg ni grodan förresten? Den röda grodan jämte mannen? Den är en detalj från Cloned Frogs on Gala-Dress av William Sweetlove. En glänsande röd klännings-skulptur som påminner mig om att fotona från invigningen av Textile Fashion Center har ni inte heller fått se. Än.