Tidigt, sen, senare

Tidigt. Ljuset i köket är så där otydligt och blått. Morgonblått. Jag har nyligen läst något i tidningen som fått mig att fundera på betydelsen av ordet ynkrygg. Tydligen användes det redan i början av 1800-talet. Feg person, står det vidare på sidan 3633 i den stora, tunga, ordboken.

Till Elsa, står det på baksidan av blåklintstavlan. Jag vet inte vem hon är. Eller var. Men någon har målat dessa blåa blommor just till henne, då, 1951. Tänker på alla dessa eviga kvinnor. E-viga kvinnor. Eviga, också i meningen: får aldrig glömmas bort. Jag samlar på dem, som ni vet.

Sen. Jag är sen. Försenad. Allting ligger och väntar. På mig. Alltid på mig. Och jag som har glömt hur ordet skynda ska stavas. Lugn i stormen, kan jag däremot stava till. Lugn i sommarbrisen.

Varför är det så svårt att ta någonting riktigt på allvar nu? Tänker på hur jag - i allra högsta grad - bidrar till denna sommar-masspsykos. Alla verkar vilja sitta under sin korkek nu. Och lukta på sina blommor. Alla borde döpa om sig till Ferdinand. Ett massommardop. (Det sista la jag till bara för att det blir ett så knasigt sammansatt ord.)

Senare. Läser motvilligt om ebola. Orden utom kontroll gör mig rädd. Tänder ljuset ovanpå teven, trots att det fortfarande är ljust.

Förbannar mitt mediokra minne! Förbannar fotbollen - trots att jag avgudar den! Båda fick mig att glömma K Special-dokumentären om: "... Vivian Maier, hobbyfotograf, okänd, bortglömd. De bortåt 150 000 negativen återupptäcktes så sent som 2007, och långtifrån alla är ännu framkallade. Idag skattas Vivian Maier högt som skildrare av en svunnen tid, med öga för människorna på marginalen. ... " Tur det finns repriser. Tur det finns play.

Sent. För sent. Ljuset ovanpå Frans G. Bengtssons Tankar i gröngräset har brunnit ut och jag funderar på om jag inte borde ha den vackra boken till något mer än prydnad. Promenad till en myrstack, står det överst på första sidan. Låter lovande. Tycker jag. Tycker Ferdinand.

:)
/helena

ps Ynkrygg! Kan inte hitta något lämpligare ord för att beskriva någon som stjäl från någon annan. Någon som stjäl från någon annan som sitter på gatan och ingenting äger, förutom sin värdighet.