Gränslös kärlek

Det var väldigt nära att jag skrev en rubrik i stil med: Ännu en road-trip som slutar på ICA. För det gjorde den. För äta bör man. Gärna semlor. Semlor är godare än floskler. Som ni vet är jag allergisk mot floskler (utom mina egna förstås...). På ICA frodades flosklerna, mittemellan färglada Lyckliga Lottor och ett helt hav av tulpaner. Men, fast, så tänkte jag lite så här; att det här ändå kan vara en sann floskel. Åtminstone ibland. Men vi tar det väl ifrån början.

Allt var grått.

Utom mannen.

Och fikat, som var gott. Vi gjorde en liten avstickare till Gärdhems second hand igen. Och visst köpte vi med oss något litet smått hem denna gången också, men mest stannade vi till för att njuta av deras goda och prisvärda kaffe/kaffebröd. Bakom sockerkakan dolde sig en hund och årtalet 1971. Visst är det bra att gamla jultallrikar kommer till ny användning?

Sedan tog vi sikte mot skidbacken som låg utlängd som en vilsen klick grädde mitt i allt det mörkgröna. Ja, vi skulle förstås inte åka skidor, vi skulle titta på...

...böcker. Den här köpte vi inte. Även om jag tycker att titeln är kul, och skidskytten på framsidan är ändå kuligare.

På vår väg till Ulricehamns mysiga bokhandel passerade vi Bleck-Knallen och hans välfyllda cykel. Wanja "Nones" Håkansson heter konstnären bakom verket. Det visade sig vara svårt att enas om vad vi skulle välja för böcker. Mannen tyckte att jag kunde få välja, så han knuffade mig i riktning mot ordet "vintage". Jag tyckte att mannen kunde få välja, så jag knuffade honom närmre Bruce Springsteen. Men till slut så enades vi om hur vi bäst skulle utnyttja presentkortet som vi fick i julklapp.

Vilken blandning va? Jag skulle ljuga om jag sa att morgontidningens långa artikel om Raoul Wallenberg, och ett par andra andravärldskrigshjältar, inte hade ett trycksvärtat finger med i valet av Ingrid Carlbergs: "Det står ett rum här och väntar på dig..." Men jag har verkligen haft ögonen på den prisade Raoul Wallenberg-berättelsen ett bra tag innan dess. Vi valde pocketvarianten så att vi skulle ha råd med en bok till: Gränslös kärlek av Jennifer S. Holland. Vi har bara hunnit njuta av en av de 43 berättelserna om den hjärteknipande kärleken mellan olika sorters djur än. Och jag bölade förstås redan ett par rader in i historien om den lilla skadade älgkalven, som kom att kallas Jack, som förälskade sig i ett djur av arten Homo Sapiens. En Homo Sapiens vid namn Vanessa. Boken är dessutom fylld av superfina foton på alla de mycket speciella djurvännerna.

Det här är visst mitt sista foto från vår lilla road-trip. Här, vid trädet framför kyrkan, stannade vi och tog en välbehövlig bananpaus och såg det gulliga paret gå förbi oss en fjärde gång. Den mörkklädde machomannen och hans pyttepyttelilla hund klädd i rosa.

:)
/helena

ps Annars då? Jo, det här var helgen när vi - mannen och jag - firade vår tjugofjärde (!) icke-bröllopsdag. Och det här var helgen när jag kom på varför man inte ska använda imskyddsduken till bilrutorna alltför mycket: Då kan det nämligen hända att man inte får uppleva hur glad en äldre herre kan bli när han tror att en Lovikka-prydd hand är höjd till hälsning, när den i själva verket bara försöker gnugga bort vattenimma från sidorutan...