Tussilagor & en tsk tolerans

Men då kanske någon skulle kunna få för sig att jag är ett helgon, eller så?

Lite så gick tankarna när jag funderade på om innehållet i ramen, som just nu visar upp fotboll, "Kurre" och en alldeles bedårande liten Simca, skulle kunna säga något om mig. Som person. Som människa.

Innanför ramen, bakom fotbollen, finns barnen och djuren. Ilon Wikland illustrerar allas vår Astrids värld så himla bra. Och djuren, de älskar jag ju, även om jag aldrig kom iväg på just den här utställningen.

Här trängs allt som jag tror på. Toleransen och medmänskligheten. Tussilagor från BRIS. Och Per Åhlins Karl-Bertil på gåvobeviset jag fick från Unicefs gåvoshop (där kan du bidra till att världens barn överlever med hjälp av vätskeersättning och vinterkläder. Och livsnödvändiga fotbollar! Bl.a.) Och här ligger Teskedsorden. Teskedsorden, som kräver många fler ord än så här.

Här finns också musiken. Såklart. Kungen av Pop kommer alltid ha en speciell plats, i ramen, i musikhjärtat. Bilden, urklippet från SvD den dagen. När jag tänker på honom, så är det ofta så här. I den röda jackan.

Äsch, helgonglorian behöver putsas, jag lovar, ni behöver inte vara oroliga. Något helgon är jag inte. Men i den mer än fulla ramen - såg att den höll på att släppa i ett hörn - samlar jag på saker som är fina och bra. Saker, människor som jag inte vill glömma.

:)
/helena

ps Förresten, ni vet väl att Per Åhlin har gjort årets filmaffisch?