Måste först konstatera; att mitt lilla stilleben ovanpå TV:n har varit minst lika intressant att studera, som de flesta program och filmer jag har sett inuti den under helgperioden som just har varit. Ni får väl tolka det hur ni vill, men jag vill bara framhålla att vasen till höger är en liten Upsala Ekeby-vas. Rabatt, som den 11 gånger 11 centimeter lilla vasen heter, tillverkades 1964-65 och är formgiven av signaturen GA. G som i Göran, A som i Andersson. Göran Andersson var verksam hos UE åren 1960-1967. Den här lilla runda sötnosen, med de stiliserade blommorna på, köpte jag i våras. Så jag antar att vi kan kalla dem vårblommor. Vasen ingår i en serie.
Rhododendron. Bästa, bästa bladen att sätta i en vas. Eller i en engelsk tekopp! De kraftiga, mörkgröna bladen håller sig fina i flera, flera veckor. Självklart ska man inte förstöra sin praktfulla rhododendronbuske genom att knipsa av en massa grenar på den. Men någon enstaka gren, någon enstaka gång, kan väl ändå inte vara så farligt att "skörda" med sig in?
Malala satt på skrivbordet igår. Och läste, förstås. Hon fick tillfälligt flytta ner dit, från sin normalt så upphöjda position i bokhyllan, i samband med att jag äntligen bestämde mig för att rensa ut ett par vaser som har stått och samlat damm där, bakom den lilla läserskan. Två vaser, en värmeljushållare och en lockask lämnades in på Myrorna i går. Vad som fick följa med hem därifrån, är en annan sak. En och annan annan sak.
Vi kan väl säga så här; summan av vaserna är inte konstant.
Tomtenissorna är på utflykt. De har åkt på besök till hallskåpet, de verkar trivas alldeles utmärkt på hyllan tillsammans med de, oftast helt oanvända, hårvårdsprodukterna. Tror bestämt att de får stanna där ett tag till.
Gabriel-skålen däremot, den har diskats ren från de sista stearinresterna, och fått flytta tillbaka in i förrådet igen. I väntan på nästa advent. Tycker så mycket om färgkombinationen; rosa och grön. Eller som i det här fallet (även om det kanske inte framgår så bra på mina foton), kombinationen; mintigt grön och rosaaprikos. Tror jag har en liten kanna här någonstans, i den rätta mintiga nyansen. Får kanske ta och leta fram den nu då.
Och så avslutar vi med politik. Känns väl lagom lättsamt och bra? Allvarligt talat, så tycker jag om när konsten - och konsthantverket - tar avstamp i ett samhällsengagemang. Visst är det komplicerat och invecklat, inte minst det här med miljö- och energifrågor. Men en sak vet jag med säkerhet: Att jag redan som 10-åring, det folkomröstningsheta året 1980, visste att kärnkraften var något som vi aldrig borde utveckla(t).
:)
/helena
ps Här kan ni se en annan "sida" av Thina Segerströms kanna. Om ni vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar