Den glatt balanserande fågeln från Abbekås...
...den mäktiga, guldglänsande berguven från Gustavsberg...
...den tofsprydda, lyckobringande pippin från Gefle... (som syns lite bättre här)
...och jag. Vår lilla flock, vi flyger in här för att önska er alla en riktigt bra helg!
Och medan de sista skälvande styrkemätningarna äger rum i Peking, undrar jag om den något solfattiga väggen ovanför soffan ska få vara så här nu, eller om jag ska plocka fram ett par fåglar till. Kanske någon blå också? Blue-bird. För vemodet. Och poesin.
Annars är jag mest uppfylld av alla starka insatser som passerat (ibland rekordsnabbt!) under veckan som varit. För friidrott kan vara, kan mycket väl vara, den idrott som ligger allra närmast poesin.
När det andra steget i tresteget tas till exempel, när atleten närmast ligger stilla i luften, viktlös, trotsande tid, tyngdlagar och andra världsliga ting, då känns poesins närvaro så påtaglig.
Eller som Anders Gärderud uttryckte det, under en av alla vackra, förbispringande löpsekvenser: en löpningens stilist. Kommer inte ihåg vem han avsåg just där och då, men det kan mycket väl ha varit Allyson Felix. Eller David Lekuta Rudisha. Eller Mo Farah.
Idrott och poesi; som två kaneldoftande äppelklyftor i samma paj!
:)
/helena
ps Kom på sedan, efter att gårdagens filmtips redan var färdiginskrivna, att det finns vissa beröringspunkter mellan vår egen tids snabbaste man, fenomenet från Jamaica, Mr Bolt himself och ett par scener i Boktjuven. Lite otippat kanske, men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar