När jag sitter och studerar bilderna från helgen, leker lite, lattjar lite, drar ifrån en pixel här, lägger till en annan där, ser färgerna framträda längs horisontlinjen, minns paret som stod och kysstes vid den vidunderliga utsikten - de som hade så tjocka jackor på sig - då tänker jag på att konst kan vara så mycket. Gatukonst kan vara så mycket. Så mycket mer än man tror.
När jag ser fotot med mannen på, då fnissar jag mest, tycker det ser ut som att han gör något helt annat än spanar efter den lurviga katten som just smet in i vassen.
När jag zoomar in en bit bakom stationsbyggnaden, för att se om det verkligen går att få syn på en av väggarna från förra årets street art-festival, tänker jag på att tiden går fort och att det snart är dags igen.
Snart intar ny gatukonst Borås! Tio väggar är tydligen klara att gå från blanka blad till storstilad konst. Måste ta mig tid att läsa om årets konstnärer. Och att stretcha nackmuskulaturen. - Graffitness, som mannen sa. Den 3-6 september måste nacken vara redo för årets upplaga av No Limit Street Art Borås. Can't wait!
:)
/helena
ps När jag ömsint vilar ögonen på pensionärerna och de mätta duvorna, kommer jag att tänka på det myllrande folklivet i New York. Tänk bara, så många hungriga duvor det måste finnas där.... Haha, nej det är dokumentärfilmen, Jakten på Banksy i New York, som jag tänker på. Den som handlar om när Banksy - kanske den mest kända gatukonstnären av alla - bestämde sig för att göra ett konstverk om dagen under en hel månad - i olika delar av The Big Apple. Filmen handlar inte i första hand om Banksy, utan om "folket på gatans" reaktioner på de mycket varierade konstverken. Spännande och roligt att följa i Banksys och folkets fotspår. Visas på SVT Play i ett par veckor till, om ni har missat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar