Fick med mig den här fina glaskorgen hem, från Emmaus. Tung. Gedigen. Själva skålen verkar vara pressglas, men handtaget är nästan med säkerhet ditsatt för hand. Det är så charmigt snett.
En sådan ljuvlig vintage-fångst kräver förstås sin lika ljuvliga omgivning! Tycker nästan att det är lika fint med en vissen midsommarstång, som med en ovissen.
Plocka med sig blommor från offentliga parker låter sig självklart inte göras. Men några fallna rosenblad är det väl ingen som saknar?
Ursäkta att hela bakgrunden lutar värre än i Pisa här - det är skatans fel. Att balansera vackra glaskorgar och kameror, även om det rör sig om ental av båda, är inte att leka med. Särskilt inte när man får syn på en liten, uppburrad skata som sitter och gör sig alldeles omöjligt söt på en mossig sten alldeles bredvid. Pica pica på dig!
Akta dig lilla pippi, här kommer mjau!
Direkt ifrån second handaffären, dammig, fläckig, full med spindelväv. Och ändå lyckas den på något sätt med konststycket att se så tilltalande ut. Orättvist.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar