Just nu är jag så himla nöjd med blandningen av saker på vardagsrumsbordet. Känns nästan som att det är perfekt så här. Fick för mig att jag skulle försöka visa er, var bara tvungen att ta fram dammtrasan först... När trasan hade gjort sin virvlande vita vals, då kändes det inte som att jag fick till stillebenet lika bra igen. Fick vrida och vända på allt ett extra varv för att få till den rätta känslan. Svårt att förklara vad det är som känns så bra - när det känns bra - det är bara maggropen som vet när föremålen interagerar på precis rätt sätt. Nördigt? Javisst.
Något som jag däremot inte har varit lika nöjd med, är väggen bakom soffan. De små dekorationsäpplena, som hängt där länge nu, var från början bara tänkta som en nödlösning. Det hängde några mindre fotografier där förut, och när de sedan togs ner gällde det att hitta en snabb lösning så att krokarna slapp sitta där och gapa tomma. Så, sent igår kväll föll de - äpplena - äntligen ner. Tiden var så att säga mogen för det. Får man en idé är det lika bra att smida medan den är varm, annars är det lätt att tiden bara går och går - igen. Alltså, upp på väggen flög genast några favoritfåglar. Bland annat den stilistiska, vackert naiva från Abbekås. Och berguven från Paul Hoffs miljövänliga Gustavsbergsserie Arter i fara (började tillverkas 1973, tror jag) hittade äntligen en plats utanför prylgarderobens trista skumrask.
Vet inte om jag är helt nöjd än, kanske flyttar fåglarna fram och tillbaka en gång till, eller så får det vara så här. Tycker i alla fall mycket om hur den "fyrkantiga" fågeln liksom balanserar ovanpå på min äldsta tavla. Ni som har hängt med härinne länge nu, ni vet att jag ropade in den gröna skogsgläntan - för tre veckopengar eller så - på auktion när jag var 10 år.
:)
/helena
ps På tal om samlartallrikarna i Arter i fara-serien, minns ni plagiatdebatten som pågick i media för ett par år sedan? Det var i samband med att Rörstrand släppte sin serie Svenska rödlistan. Stackars Carl-Philip, jag tycker inte att de två porslinsserierna är särskilt lika varandra. Däremot tycker jag att båda är lika vackra, tankeväckande och habegärliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar