Enligt mannen, som stod i kassan på loppisen, hade den suttit på väggen i hans sons rum. Sonen var typ 45 år nu och förmodligen utflugen för längesen. - Aha, vad bra då, att jag, som är i ungefär samma ålder som din son, tar över den nu då. Haha. Stackars den äldre, trevlige mannen, han tyckte nog det var lite konstigt att någon vuxen - riktigt rejält vuxen dessutom - kunde vilja ha den här rara aran. Men ni känner ju mig, ni vet ju att jag älskar djur! Högt och lågt. Och djupt och innerligt. Älskar. Så är det bara.
Att jag älskar starka färger är ett annat välkänt faktum. Och hantverk. Handens arbete. Helst någon annans hand...
Men jag har en högtflygande plan för den fina fågeln. Den ska bara få ligga här och vila sig ett litet tag till, sedan ska den få en ny uppgift här i livet. Något den säkert kommer gilla. Något som kommer få den att landa mjukt. Och. Något som med all säkerhet kommer få min rumpa att högljutt drilla! Haha. Sorry. Det där sista lät kanske inte så bra.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar