Kärleken ligger i

 

Det händer ganska ofta att jag tänker på hur lyckligt lottad jag är; som har någon. Någon som verkligen älskar mig, som ser att jag är bra. Inte bara duger, är bra. Någon, som dessutom gör mig bättre. Någon som får mig att bli mitt bästa jag, mycket oftare än jag skulle vara det utan honom. Börjar nästan gråta när jag tänker på det, särskilt nu, nu när jag kan ana hans lugna andetag här strax intill. Hihi, ibland hörs det förstås en och annan snark(ning) också.

Den har ju så himla fullt upp just nu - kärleken. Allt på en gång. Som en för ivrig tubtryckning. Men så kan vi ju inte ha det, vi måste försöka sprida (ut) den till många fler (dagar) (och nätter) också.

Vintage. Kvinnor. Kärlek. Tre. Ord. Jag. Alltid. Vurmar. För. Tre. Ord. Jag. Älskar. Ja. Faktiskt. Älskar.

Därför vill jag skicka lite blogg-love till Elsa idag. Vintage-ikonen, så ung hon fortfarande är. Men framförallt mamman och kämpen. Ni läser säkert redan Elsa Billgren, men jag kan inte låta bli att länka till henne ändå. Just idag. Precis som alla nyblivna mammor har hon världens gulligaste unge. Men. Hon går samtidigt igenom en jobbig tid (förhoppningsvis har hon det värsta bakom sig). Och hon är modig nog att förmedla både högt och lågt och allt där i mellan till oss som vill hänga med på ett hörn. Hon uttrycker sig så bra, skriver så nära och innerligt. 

Alexandra Pascalidou! En av dessa kvinnor som det inte går att låta bli att skriva ett utropstecken efter. Hon engagerar sig. Hon bryr sig. Hon står rakryggad i alla orkaner och mikrostormar. Hon myntar samma begrepp - masspsykos - som jag själv ofta använder i samband med tidens bortskämda klagosång (haha råkade skriva klagosäng): -Varför ska just vi behöva hjälpa ALLA andra i hela vida världen? (Buhu liksom, på alla jättebortskämda jättebäbisar.) För att vi kan. Och för att det är det rätta att göra. Punkt. Slut.

En massa Love till Alexandra alltså! Gå gärna in och läs hennes senaste krönika i Impuls nätversion (Studieförbundet Vuxenskolan). En tidskrift som för övrigt alltid är full av intressanta artiklar om ditten och datten och om vikten av att fortbilda sig.

Annars? Annars går jag och smådansar och småsjunger hela tiden. Till Dark Dark Dark och deras låt In Your Dreams. Ni som följer den spännande thrillerserien Thirteen (som går på fyran på måndagar och fullständigt domineras av trovärdiga, livfulla, kvinnliga skådespelarinsatser. Jodie Comer i huvudrollen som Ivy känns verkligen som en coming woman!) vet säkert vad jag snackar om.

Om nu någon skulle ha missat: Lyssna och titta på videon, så förstår ni. Älskar sångerskans röst! Och tänk att dragspel kan låta så bra! (Haha, hon syns ju knappt där bakom bälgen.) Valde att länka till en LIVE-version, bara för att de ser så sköna ut allihop. Annars är album-versionen bättre. Tempot (eller takten?) lugnare. Men vem har inte träffat på de där trummisarna som så himla gärna vill slå ett extra snabbt slag på skinnet ibland? Precis som hjärtat.

<3
/helena