- Borde inte sådana program ha ett speciellt namn? frågade jag mannen. Alltså TV-program/serier där man tittar ner mer i knät än fram på själva rutan. Program, vars handling inte bara får en att titta ner i knät, utan också att hålla upp skämskudden framför ansiktet hela tiden. Åtminstone mer eller mindre hela tiden. Serier som känns så trovärdiga och välspelade att det är omöjligt att inte fullständigt leva sig in i karaktärernas liv. Jag bara undrar - borde inte sådana serier ha ett särskilt namn? En egen beteckning. Man kan ju knappast ens säga att "Jag tittade på TV igår", när man befann sig bakom en blommig soffkudde hela tiden. Eller?
Vi följer en sådan serie just nu: Enlightened. Eller snarare Enlightened! Med utropstecken efter. Så bra. Såå bra. Och rolig! Tragikomisk liksom. Ni bara måste titta! Åtminstone ner i knät. Medelålders Amy (suveräna Laura Dern!) försöker, för andra säsongen i rad, få ordning på sitt ordinära, vanliga, småtrista förortsliv. Hon vill rädda världen. Hon vill göra skillnad. Hon vill att hennes liv ska vara något mer än en utdragen väntan på döden. Hon bor (tillfälligt?) hemma hos sin mamma. Hon jobbar på ett skurkaktigt, skrupelfritt storföretag. Hon försöker föra en slags Davids kamp mot Goliat på arbetstid. Hon försöker hitta ett bättre och mer givande privatliv än tillsammans med sin missbrukande exman. Som sagt, rädda världen. Se den!
:)
/helena
ps Annars vill man ju mest ta med sig en bok ut i det begynnande gröna nu. Inte sitta mer än nödvändigt bakom - eller framför - någon typ av elektronisk apparat. Men det är svårt att låta bli när det finns så många bra kvinnor "in action" på min dumma, tjocka, lockande TV-burk. Följer både 3:ans Shades of Blue och 5:ans The Catch just nu. Två något lättviktiga, men spännande serier, som båda innehåller flera intressanta kvinnoroller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar