- Om man bråkar om småsaker är man kanske inte större än så? föreslog farfar. Och så fortsatte han; Å andra sidan, om man har tid med petitesser så är man rik. Då har man mycket tid.
Vi stod i det han kallade uppfinnarhuset. Ett litet skjul med avskavd, röd fasad, längst ner i trädgården. Trädgården, där klematisen hade tagit över det mesta av altanen sedan farmor försvann. Numera fanns det bara ett litet, litet fikahörn kvar längst in mot husväggen. Åtminstone fanns det det för den som var vig och sträckte på ryggen så mycket att de, fortfarande ganska vissna och risiga, rankorna inte ständigt killade en på näsan.
- En seismisk BH, sa farfar.
- Jaha. Va?!?, sa jag.
- Ja, med ränder på. Stora eller små ränder. Djupa dalar och höga toppar. Allt beroende på behagen. BH:n kan skräddarsys efter den kvinna man håller mest kär. Så här ser farmors kurva ut, sa han smålyckligt och höll upp något framför mig som mest påminde om ett skrynkligt - randigt - tält.
Ett tält för dvärgar. Tänkte jag och fnissade. Ett till Kloker och ett till Butter. Och ett till Glader! Prosit får nog vara utan, annars blåser det säkert bort av alla nysningarna... Tänkte jag vidare och fnissade ännu högre.
- Men vad ska den vara bra för? envisades jag, samtidigt som jag försökte fånga den sista biten av bullen med samma hand som jag höll saftglaset.
- Bra och bra, muttrade farfar. - Den är ju kul ju! Se bara!! Om man bara ägnade sig åt saker som nödvändigtvis skulle vara bra till någonting, då skulle inte mycket bli gjort här i världen, sa mannen som märkligt nog är far till min pappa. Och så la han in en snus stor som ett hus och räckte mig bullfatet.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar