Jag älskar att vara med om en händelse.
Du vet, en sådan sak som när lövet faller.
När blomman växer.
När solen stannar kvar hos dig, i rummet.
När du är uppe före alla andra.
När du står och betraktar den nymornade omgivningen, med tandborsten i munnen.
När det kommer ut någon, en myrmänniska, ur dörren längst bort.
Ur just den porten, som du råkade vila blicken mot.
Fast du bara sekunden tidigare undrade när det rosa trädet blir som vackrast?
Idag?
Eller imorgon?
Jag älskar att vara med om en sådan sak.
En kort, helig, stund.
En händelse.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar