Bella & det gröna ödehuset

Höga, gröna murar som dolde det lilla huset nästan helt. Som ett fort av syrener. De lila blommorna som ljuva försommarsignaler mitt i det gröna. Överblommade efter en blinkning. Pumpen, lite vinglig, påminde oss om andra tider. Strömmen dragen utanpå. En kakelugn därinne. I skjulet vilade en snöskoffa, som man säger. En skottningens släde. En sådan som man ofta behöver efter jul, precis när man gett upp tanken på att snön alls ska falla.

Det låter som en saga, och det var det också.

Vi tjuvstartade helgen redan på torsdagskvällen. Valde omsorgsfullt och mödosamt mellan en utställning, vars vernissage vi var inbjudna till, och att gå på välgörenhetsloppis. Vi valde loppisen, eftersom den bara har öppet någon torsdagseftermiddag då och då. Utställningen kan vi ju gå på senare. Bara det blir av...

Vi hittade burken med de blekgula blommorna på. Och Bella. En riktig skönhet från Rörstrand. Med de ständigt lika lockande, slingrande jugendformerna. Bella är minst 90 år gammal. Enligt stämpeln - och säker källa - tillverkades hon (en kanna med så sköna former måste bara vara en hon!) mellan 1884 och 1926. Kan man sin Rörstrandshistoria så vet man att det finns en viss logik i slutåret här, 1926 var nämligen året då den anrika porslinstillverkaren flyttade sin verksamhet från Stockholm till Göteborg.

Efter en snabb avsyning av det mer än överkomliga priset, och ett konstaterande att kannan var i mycket gott skick - bara en enda liten spricka upptill - var saken klar. På vägen mot kassan kunde de eftersläntrande, sista fyndjägarna höra mig kvittra ikapp med den dekorativa fågeln!

:)
/helena

ps Att Rörstrand fyller 290 år i år, i mitten på juni, är det säkert ingen som älskar porslin som har missat. Detta firas förstås på olika sätt, bland annat med en nyutgåva av mönstret Eden. Själv tänker jag verkligen försöka ta mig, de ganska få milen, till Lidköping och Rörstrand Museum den här sommaren. Eller hösten.