Jag blev lite ledsen när jag hittade den här vasen i fredags. Eller inte lite egentligen, ganska mycket ledsen.
Men det pratar vi inte om nu, nu njuter vi först.
Njuter av grönskan. Knoppningen. Förhoppningen, när allt börjar om igen.
Och njuter av en vas, vars färg jag bäst kan beskriva som swimmingpool-grön.
Ljust grön, som vatten man längtar att dyka ner i. Med huvudet före. Liksom genomskinlig och lätt grumlig samtidigt. Med små blå stråk i allt det säreget gröna.
Ekenäs Sweden, står det under den lilla glaspjäsen med tyngd. Trettio kronor kostade den, på Röda Korsets Second Hand.
:)
/helena
ps Jo, det var det här med ledsenheten. Den kom över mig när jag steg innanför dörrarna till Röda Korsets second handbutik i fredags. Det kändes som att den sista - eller i alla fall näst sista - utposten försvunnit. Ännu en skönt stökig second hand-oas som förvandlats till en stylistdröm. Allt var... annorlunda. Ja, ni vet ordet jag älskar att hata; tillrättalagt. Uppradat och välsorterat. Nya, välplacerade fondtapeter. Färgglatt och klatschigt. Ljust och luftigt mellan prylarna. Kläderna i räta rader. Snyggt och prydligt, helt enkelt. Men. Men. Ingenting kändes spännande längre. Jag fick inte minsta lilla lust att leta, rota och finna en skatt. För det fanns ingenting att rota i längre. Ingen liten undanskymd vrå att söka igenom med sökarblicken. Ingen hög att gräva ner en förväntansfull hand i. Inget gömt bakom ett hörn. Eller glömt innanför den fula vasen som stått längst fram i en hylla i flera veckor. Suck. Jaja. Förhoppningsvis tilltalar det nya och fräscha och luftiga och lätta någon annan typ av skattjägare än jag. Och jag fann ju trots allt något jag letat efter länge. Och den ljuvligt swimmingpool-gröna vasen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar