"En sliten grimma hänger i mitt stall/en blanknött sadel ligger på sin pall
frågar du varför jag tårar bär, blir mitt svar min ponny borta är
min ponny nu nått slutet på sin färd, hans hovslag hörs nu i en annan värld
han i klöverängar går på vall/jag är ensam i mitt tomma stall..."
På begäran har mannen tagit med visan ovan i sin långa spellista. På begäran av den något mognare publiken, som vi brukar säga. Tyckte det kunde passa med en bit ur den här texten så här en stund efter att ha njutit av hoppning i världsklass. Dessa smäckra djur gör ju sig så extra bra på vår tjocka teve. Kontrastverkan kallas det visst.
Tänker på hur dåligt jag hänger med i den nya musiken numera. Har noll koll faktiskt. Lite trist. Men det är väl ändå okej på något vis, tidens gång och så. Vi såg i alla fall några avsnitt ur P3-guldgalan igår. Och jag jublade när jag hörde Dag Hammarskjöld. Fast när jag läser texten så inser jag att jag har exakt noll koll på kidsens språk, fattar ingenting. Utom att texterna verkar ha mycket gemensamt med ponnyn ovan, de verkar ganska, låt oss kalla det...enkla. Liksom berättande om känslor och tankar i stunden. Saker som måste ut.
- Ska vi kolla hur många artister vi känner igen under kvällens gång? Frågade jag mannen när vi slog över till tvåan från den alltför töntiga komedin som vi försökte ta oss igenom på trean. Tre, fyra, kanske fem kände vi igen. Bland de som uppträdde och vann och var nominerade och så. Robyn. Henne har jag följt från början. Alltid beundrat hennes egensinne och driv och enorma musikalitet. Och så Avicii förstås. Och bästa Jason var där - Timbuktu! Och Gammal. Fast mest för att de uppträdde i Musikhjälpen. Och Molly S Och Miriam B såklart och några till. Och Einar.
Einar ja, skratta inte nu, men som alla crazy cat-ladies trodde jag förstås - hoppades - att Katten i trakten handlade om en riktig katt... Hahahahahahahahahaha.
Annars uppskattar jag Hiphopens texter. De tilltalar poetnerven, men musiken är ofta för entonig för att jag ska kalla det musik. Det är mer som tonsatta dikter.
Måste bli bättre på att ha koll på de nya ändå, tänker jag. VILL jag. För att de verkar så himla bra helt enkelt.
På tal om det så såg vi faktiskt en musikfilm precis i början på året - Medan vi lever (2016). Filmen i sig var kanske inte så mycket att hänga i julgranen i det stora hela, men musiken och Adam Kanyama var trevliga bekantskaper. Älskar rap-texter som flödar melodiskt och ord som forsar fram - som om de verkligen bara föddes i stunden. Och ibland gör de ju precis det och så är det även när man skriver ner ord och text. Ibland flödar det, ibland stakar det sig. Förstås. Om allt flöt på lätt som rinnande vatten skulle det hela förmodligen kännas alltför enkelt. Och så skulle man nog snabbt sakna det faktum att rinnande regnvatten är så mycket vackrare i sin trögare form - istappar.
Hoppas att er helg har varit lika bra som min. Nu avslutar vi med lite mer ur En sliten grimma:
"...han var en vän, just en sån vän man ej tror finnes på vår jord
jag ofta sade dessa ord: 'du är en bra kamrat en god kamrat'
hans ögon gav mig svar - den bilden i mitt minne lever kvar..."
<3
/helena
ps B.E. Leonard, a.k.a. Leon Landgren, heter han som författat den svenska texten till En sliten grimma. Carson J. Robison har skrivit musiken till låten som i original heter There's a bridle hanging on the wall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar