mÄKTA imponerande

Allt är mörkt, nästan.

Det är bara skärmen som strålar och lyser.

Det är så här jag minns dem, som ett riktigt äkta powerpar.

Välklädda, på sitt alldeles egna vis. Paketerade i all sin konstfärdighet.

Sprudlande och tillbakahållna, allt samtidigt. Som ett fyrverkeris crescendo och svavelresterna. Snygga och svala och minglande. I första hand i second hand, som vi brukar säga i branschen.

Inte visste jag att de hade en dotter då. Och en dotter till. Och en son. För det här var innan Elsa Billgren fanns, åtminstone i den pixligare delen av världen.

Så här såg de ut på den tiden när jag bläddrade i skvallertidningarna samtidigt som de gick på ännu en premiär. Och nu är allt annorlunda, så som allt blir förr eller senare. Jag bläddrar inte i skvallertidningar längre, åtminstone inte lika ofta. Och de går nog inte på lika många heta events längre, åtminstone inte tillsammans.

Det här är det som blir kvar inuti mig, när jag har binge-tittat mig igenom alla sex avsnitten. Det här är essensen. Det här är det som blir kvar. Den äkta bilden av en familj full av sprudlande kreativitet. Den här bilden var jag (och datorn och kameran) tvungen att skapa efter att ha sett sex avsnitt fulla av kärlek till det lekfulla och allvarliga som är just kärleken och livet och allt det där andra som kommer emellan och på köpet.

Min bild heter nog mest Tack. Tack för att jag fick följa med er en bit på vägen.

Även om det känns som jag har följt er alltid. Det känns som om ni är de föräldrar jag borde haft (även om det skulle vara i stort sett fysiskt omöjligt och givetvis makabert töntigt tänkt av en alldeles snart femtioårig tant att vilja bli adopterad av två mer eller mindre jämnåriga...).

Och Elsa känns som den dotter jag borde haft om jag hade velat ha några egna barn. Så känslosam, begåvad och helt otrolig på att skriva sig in i ens hjärta. (Läs inlägget om rum på hennes blogg, några dagar bakåt i "scrollet". Så förstår ni vad jag menar, om ni inte redan följer och vet allt om hur rent av härlig hon verkar vara!)

<3
/helena

ps Nöjd, nöjd, nöjd. Tre ord som beskriver min helg hittills. Trots halsont och begränsat svängrum. Mannens middag! Wow. Med snittar som förrätt (så passande när det vankades vernissage, via skärmen, hos Äkta Billgrens!). Snittar och sedan saker som luktade timjan - favvokrydda. Potatis i kulform och en sådan där magisk och enkel salladsblandning som bara han kan trolla fram. Billigt var det tydligen också. Det är väl vi som är Äkta Billighetsgren då kanske? ;)

Nu ska jag ta skärmfritt ett tag, medan mannen fortsätter redigera egna ord på sin. En mÄKTA fin dag går mot den tid som jag älskar allra mest - natt. Och färgen jag aldrig tröttnar på - nattsvart. Ridå. Och puss på er, som hon ju brukar skriva - Elsaflickkvinnan.