Jag läser Maries musik. Läser de saltstänkta, tankfulla orden: "...det var för sent när sången kom/du var borta/redan vid första radens rand/ingen/ingen röst nådde fram/allting var så tyst/så tyst på nattens strand..."
Stranden hon går på på omslaget är säkert samma strand som jag själv gått på många gånger som barn. Då när horisonten var oändlig. Nu sitter jag här och försöker läsa liten vit stil mot svart bakgrund i skumt ljus och det går så där. Åren går, men Marie består. Så har vi nog många känt. Särskilt vi som växte upp med Maries röst. Den blev en av våra vackraste signaturmelodier. Rösten och känslan och inlevelsen följde oss på vägen. Genom regn och glädje. Genom studsiga disco-nätter och olyckliga, obesvarade kärleksdrömmar.
Jag dricker kaffet svart idag och äter salta nappar till. Precis så som jag gjorde när jag var ung. Bara för att det är lättare att minnas när alla sinnen får vara med.
Såg ni minneskonserten på svt? Så fin. Så smakfullt komponerad och arrangerad. Helt omöjligt att inte fälla en tår när alla minnesbilderna rullade upp på skärmen och i ens inre. Den makt musiken har alltså. Den helar. Den finns där som en kompis - oavsett om man måste få gråta mot dess axel eller babbla ur sig det som bara måste bubbla ur.
Minns ni att jag berättade om mitt speciella uppdrag nu i vår? Att fylla mannens och min, mest mannens, repertoar med fler kvinnliga låtskrivare och artister. Marie. Ni fattar? Hon finns förstås redan där, i de späckade ackordpärmarna, men nu fyller vi på med fler.
Med den här till exempel - Så Länge Det Lyser Mittemot. En av mina absoluta favoriter. Och den här - Den Bästa Dagen. Lite vemod och så ett riktigt glad-piller. Som livet självt.
Tack Marie. Tack för sången. Och rösten. Och känslan. Och tack för att allt lever kvar.
<3
/helena
ps Citatet överst är hämtat ur låten Kaffe och tårar, från albumet Efter stormen.
pps Var bara tvungen att titta - och lyssna - på det här igen. Marie, modiga Marie. Hon fortsatte sjunga även när livet tagit en annan vändning. Här sjunger hon för prinsessan Madeleine och hennes alldeles nyblivna make. Ännu doftar kärlek. Det gör den verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar