Klockan är över fyra och det är fortfarande tillräckligt ljust för att jag ska se tangentbordet utan att tända. I morse gick småfåglarna bananas av lycka. Ljuset är verkligen på väg. Det så hett efterlängtade dagsljuset, även om jag personligen trivs alldeles utmärkt i mörker. Men det är förstås ändå alltid skönt när skiftet sker, när alla skiften sker.
Med åren lär man sig uppskatta de olika årstiderna mer och mer, åtminstone är det så för mig. Man lär sig se fler och fler nyanser. Ens palett och preferens breddas och gör det lättare att se ljuset även där det inte finns. Färgerna blir fler i ens inre. Ens inre öga och kompass navigerar sig dessutom lättare ut ur mörker. Med andra ord - Det finns hopp, mina unga vänner! (Om nu någon ung alls skulle råka slinka in här, vill säga.)
Vad ska ni göra i helgen då? Läsa? Ta det lugnt? Njuta av det återvändande ljuset? Titta på dåliga filmer? Eller koka ihop en salig mix av allt det göttaste en helt vanlig helg i januari har att bjuda på?
Vi fyller 29, mannen och jag. För tjugonio år sedan blev det vi. Så vi ska nog fira lite. Kanske med hjälp av allt det där jag nämnde ovan. Och ett par extra kramar och någon go och glad pralin från det undre lagret. Lite så. Hej och hå vad tiden går. Igår var jag tio, imorgon är jag hundra. Och tvärtom. Tiden alltså, ett cirkelresonemang. En resa. Bara att lösa biljett och sätta på säkerhetsbältet, hålla i sig och le.
:)
/helena
ps Det här var alltså min present till mannen inför vår dag. Ni fick förmånen att läsa. Hoppas att ni gillade. Mannen gillade. <3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar