Ett helt liv, ett helt vuxet liv, så länge har vi gått bredvid varandra.
Åren räknar jag inte, men tiden vi tillbringar tillsammans är ovärderlig.
Varje dag, varje stund, fortsätter jag att förundras över hur någon kan vara så öm och klok - och snäll. Och rolig.
Ett barn, bara ett barn, var jag när vi träffades. Ett barn är jag alltjämt, nyfiken och storögd, tack vare att vi alltid hittar leken i allvaret.
Du har gett mig allt. Och lite till. Inte guld och gröna skogar och annat världsligt, utan det som betyder något - tid och kärlek.
Så många blommor har blommat och vissnat sedan jag sa jag älskar Dig för första gången, och så mycket har börjat knoppas igen.
Idag säger jag - jag älskar dig - för första gången. Igen. Och igen. Och igen.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar