Den borde varit värd en bättre bild - broschen. Den borde sluppit dela bild med sopborsten i bakgrunden. Men men. So what? Sop what? Hehe. Livet alltså.
Tillbaka till broschen, en överlevare. Inropad i en mixad auktionslåda för länge sedan. Sedan bortglömd i något hörn, placerad för att skänkas vidare vid tillfälle. Ett tillfälle som aldrig kom. Kanske för att jag inte tyckte att den var såå prålig och bjäfsig och too much ändå?
Jo, så var det. En dag tyckte jag plötsligt att den var väldigt fin. En dag SÅG jag hur fin den verkligen är. Med sitt utsirade, utskurna mönster. Och att jag gillar att slå in mig själv i paket - DET vet ni ju redan. Har nog hela tre små rosett-broscher i min samling nu. Nu när den här har hittat ända fram till kavajslaget.
Hur mycket roligare blir det inte att diska när disken är snygg? Vackraste Willow. Hur mycket roligare som helst.
Men först en kopp kaffe till, ur bästa Jenny Nyström-kopparna.
<3
/helena
ps Hade tänkt skriva en lite längre text till er idag (och tagit bättre bilder...), men tiden räcker inte. Håller på att plugga på inför kommande skrivprojekt och det tar en smula musten ur mig. Filosofiska tankegångar parade med psykologiska sjukdomar och andra smått otäcka nödvändigheter för att hitta lämpliga ingångar till karaktärerna i något som är på väg att ta form i mitt huvud och i mitt kladdiga, kluddiga skrivblock. Något spännande skall det förhoppningsvis bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar