Bland dukrutor & solränder

De kom viftande med sina vita kuvert, ungdomarna. Hoppas betygen dög. Höll måttet. Och då menar jag mest efter deras egna förväntningar. Att de orkade leva upp till dem, menar jag. Kan vara nog så svårt ibland -  att bli nöjd med sig själv. Men det är ändå det viktigaste; att förlika sig med sina egna förmågor. Lära sig acceptera att man inte kan vara lika bra på allt. Att man duger.

En annorlunda skolavslutning, i covids spår. De mindre skolbarnen gick upp för backen mot skolan igår. Förväntansfulla. Finklädda. Vippiga kjolar och välstrukna shorts. Gick upp, sprang ner. Det var i alla fall precis som vanligt. Som om sommarlovet inte kunde vänta en sekund till.

Tänkte först bara illustrerat via den här negativa varianten. För att det känns så rätt med blått nu. Turkos och indigo. Himmelsblått och havsblå. Djupblå och ljust ljust blått. Sommarlovet känns väldigt blått på något sätt. Som i vatten och vemod. Och då menar jag inte vemod i negativ bemärkelse nödvändigtvis, utan som i en känsla man också vill känna då och då. En känsla av saknad. Kanske saknar man skolåret som gick. Eller någon som flyttar och inte kommer sitta i bänken bredvid till hösten, men känner ändå tillförsikt. Tillit. Det kommer bli bra.

Sedan ändrade jag mig, angående bildillustrationen alltså. Det är klart att vi ska ha favoritvyn över skänken i sovrummet i normal färgskala också. För att jag älskar den här delen av hemmet, särskilt dammet som alltid samlas där. För att rött alltid piggar upp (även om allt det röda inte kommit med på just det här fotot). Alla de rosiga nyanserna. Vinrött och klarrött och cerise, några av färgvärldens verkliga väckarklockor. Väcker livsandar och livslust. Ger energi och sprider värme. Lite så.

Anyway. Jag skrev en sak. På temat skolavslutning. Hoppas ni vill ta del. En liten ordvrängarsak bara. Here we go:


Examen

slut i skolrutan

Exit

ut i sommardagen

Exil

i sommarnattens leende

Extra, Extra

som rubrikerna brukar uttrycka det

Explosivt

fast utan större sprängstoff

Bara fötter

Bara lediga dagar

Existera

Samexistera

Exakt så

Exakt då

Exakt nu

Exploatera

sandlådan och den uppblåsbara bassängen

och ängen

Extrahera

allt som går

löven och kottarna och allt det andra som ingen bara borde gå förbi

Exalterad!

Titta!

Se!

Hör!

Lukta!

Känn!

Smaka!

Fatta!

Det ofattbara i det lilla

I det stora att få finnas till ännu en sommar.


<3
/helena