...en gång en midsommarafton. Eller egentligen dagen innan. Kvällen innan. Stången var grön och redo för små grodor och större djur i sommarklänningar och ljusa skjortor. Det var inte så länge sedan. Allt var prunkande vackert, precis som nu. Som sommaren alltid är, även om det mesta regnar bort och glassen smälter för fort resten av tiden. Och allt går med vindens fart. Plötsligt börjar frosten bita i kinderna igen, och i blåsten anas snart en lätt doft av pepparkaka...
Äsch. Lite nostalgisk får man ändå bli mellan de krassa varven, när man tittar tillbaka på saker som känns som igår och samtidigt en evighet bort. För den här våren, som vi just lagt bakom oss, har satt allt det invanda i perspektiv. Världen på paus. Därför måste vi njuta desto mer av det vi har kvar. Liv och lust och varandra. Och en längtan efter att dansa och sjunga och spela. Bara lite försiktigare än vanligt.
Tyckte att vi kunde behöva några av mina bilder/foton från juni 2018. Lite Throw Back att vila ögonen mot innan vi mental-joggar oss framåt igen. Och som en påminnelse om allt fint kameran har hjälpt mig att fånga och få syn på.
Vi dansar inte så många samtidigt nu. Vi får försöka dansa digitalt. Små grodor på burk. Oj, förlåt, det där lät inte särskilt bra. Jag menar förstås på skärm.
:)
/helena
ps Och här hemma har vi ju våran fina mini-stång i pappersformat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar