Hallå där. Medan människor fajtas för sina liv runt om i världen - för att alla liv ska räknas, hela färgskalan, alla (och andra tydligen ägnar sin dyrbara tid åt att uttrycka och uttala sig diskriminerande, rasistisk och allmänt otäckt generaliserande, helst fegt gömda bakom en skärm) sitter mannen och jag alldeles fredligt vid varsin datamaskin (som vi uråldriga dinosaurier fortfarande kallar dem...;) och jobbar framåt med diverse projekt inom ramen för det mångfacetterade ordet kultur.
Mannen mejlar på min uppmaning in en Dagens ros till papperstidningen (Borås Tidning). Till en riktig kämpe. En vardagshjälte. Så känner du dig som en sådan, kan det kanske kanske vara dig det handlar om den här gången. Håll spaning och utkik i tidningen framöver i så fall. I vilket fall börjar midsommar-känslorna att spira en aning i eviga kvinnor-hemmet. Här har pappersbonaden av Rune Lindström kommit upp. Det brukar den ju göra. Inte varje år. Men ofta.
På tal om ofta, så händer det ju både nu och då att jag tycker att något är: Mitt allra bästa second hand-fynd någonsin. Ever ever liksom. Så det är kanske lite svårt att verkligen ta på allvar när jag säger det. Men de här fem pappersbonaderna alltså. Kurbits. Dalamålningar. Med historiska motiv. Jag väljer att uttrycka det så, eftersom jag själv inte alls är religiös eller troende, som ni vet. Men däremot väldigt historieintresserad.
Midsommardagens motiv sitter uppe. De tre vise männen ligger i tryggt förvar i sin mapp, liksom de övriga tre på helgtema. Nästa gång är det dags att sätta upp advent, men det får vi allt vänta med ett tag, hör ni. För nu är det ju sommar!
Nu zommar vi ut. Så måste det väl ändå få kallas på sommaren? Hehe.
Det var bara det. Har ju hyllat denne multitalang - Rune Lindström - flera gånger tidigare. Men jag tyckte ändå att det kunde vara på sin plats att påminna om honom igen. Han som var både manusförfattare, poet, tecknare, regissör och skådespelare. OCH skrev texten till Visa vid midsommartid. Som tre vise män i en. Minst.
<3
/helena
ps Blev kanske en lite annorlunda Fem särskilt fina, men det tyckte jag han kunde få vara värd, den gode Lindström. På bilderna från vårt hem kan ni för övrigt alltid plocka till er minst fem vintage-saker att spana in. Och förhoppningsvis bli en aning inspirerade av. Valfria fem ting stavade V-I-N-T-A-G-E alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar