Såg en film, ska berätta lite om den strax. Lyssnade på en Lindeman vi faktiskt aldrig hört förut. Kul, kul, förstås. Flaggutredaren, såklart. Med en massa förslag på flaggförbättringar, eftersom det var så jobbigt att fortsätta köpa underlag från Danmark och färga om det vita och röda... Haha.
Flaggan skulle bland annat innehålla ett cyklande lejon, som tydligen skulle vara en symbol för Palme. En klump i halsen. Där skrattet vill fastna. En klump som funnits där i bakhuvudet ända sedan 80-talet. Vi får väl se om klumpen får något slags avslut nu till veckan då kanske. Även om den aldrig kommer försvinna helt för oss som var med och upplevde det trauma som mordet på vår statsminister innebar för ett helt land.
Anyway. Vi har börjat på en ny högläsningsbok också. En riktig gammaldags äventyrsberättelse, som bland annat utspelas i det som kallades Abessinien. Vi har bara hunnit några kapitel in än så länge, men redan hunnit bli rejält påminda om hur hårt livet kunde vara för 1800-tals människorna. Tycker alltid det är lika obegripligt när jag hittar en oläst tegelsten i bokhyllan. Fattar inte hur alla de där orden kan ha fått stå olästa så länge. Femhundra sidor, drygt, har vi framför oss.
Brad's Status. Vad är det för filmtitel egentligen? Låter ju hur intetsägande som helst. För att inte säga tråkig. Men den var faktiskt oväntat bra. Riktigt bra. Med Ben Stiller i en eftertänksam och filosoferande huvudroll. Medelålders vit man. En lyckligt gift man. Med en lyckad son. Ett fint hem. Bra och meningsfullt jobb. Men ändå är det något som saknas. Känns storyn bekant? Jo, vi har sett det förut. Flera gånger. Men här tar det sig ändå intressanta vägar utan att överdriva. Humor och allvar i bästa blandning.
Hur bra har vi det inte? Hur bra som helst. Och att jämföra sig med andra borde vara förbjudet bortanför sandlådeåldern, eller hur? För som min kloka man sa: Om man jämför sig på ett sätt med någon annan, så måste man ju i rättvisans namn också jämföra sig på alla andra sätt.
Man kan inte bara jämföra på det sätt som man själv väljer och behagar. Man måste vända på myntets alla sidor liksom.
Brad's Status (2017) alltså. Bra film, trots titeln. Väldigt amerikansk på sina ställen, med det ständiga välja-college-snacket. Men ändå mestadels typiskt-I-landsproblem-allmängiltig. Särskilt samspelet mellan far och son är sevärt. Unge Austin Abrams imponerar som sonen. Som när han storögt undrar om fadern är på väg att få ett nervöst sammanbrott. Haha. Annars lågmält samspel när det är som bäst. Med många namnkunniga (komiska) skådespelare i birollerna runtomkring far och son.
Det var det. Ett lättsamt filmtips. Även om allvaret finns där hela tiden, som i de flesta bra (film)berättelser.
Slipsen då? Ja. Den är väl fin? Stor och färgglad fungerar den utmärkt som förvaringsplats åt mannens slipsnålar. Där finns favoriten med G-klaven, vad annars? Och pennan, som jag tror fortfarande fungerar. Ett par småtråkiga med diverse reklambudskap har bara mest blivit kvar. Och så ett par till fina, som han fått av mig genom åren. Grodan. Och sköldpaddorna. Lite djuriskt, naturligtvis.
<3
/helena
ps Fatta vilket påbrå Ben Stiller har! Att pappan hette Jerry Stiller vet nog många, men att mamman hette Anne Meara var åtminstone en nyhet för mig. Minns ju henne i den oförglömliga rollen som Mirandas svärmor i Sex and the City. Ni kommer kanske ihåg när hon förvirrad vandrade omkring på gatorna och Miranda hittade henne smutsig med en halväten pizza i handen? Följt av en ömsint scen där svärdottern hjälper den gamla kvinnan att bada av sig smutsen? Minns ni? Och så gjorde hon tydligen rollen som Mrs Sherwood i Fame också. I filmen Fame från 1980. Det hade jag ingen aning om. Tänk vad det där skenbart improduktiva IMDb-surfandet kan lära en ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar