Det här är den andra varianten av midsommarhälsning/kort. En stående häst, förlåt, version. Lite glad så där. Lite för glad kanske någon känner, då kan man med fördel välja någon av bilderna med ett ljus på istället.
Eller så tonar man ner en aning. Tre prickar bara? Ja, fast inte bara. Utan lite som i den klassiska, gamla luffartatueringen - tro, hopp & kärlek.
Det viktigaste är att hjärtat är med. Alltid. Kanske vill man skriva något eget där istället, något personligt.
Och lite glada hoppas jag ändå att vi ska få vara, trots de minst sagt annorlunda och allvarliga tider vi fortfarande befinner oss mitt uppe i.
Låt hjärtat vara med! Helst ett vintage-hjärta såklart.
<3
/helena
ps Som sagt, länka er gärna bakåt till förra inlägget. Där hittar ni samma hjärtliga utformning, men med ett eftertänksamt ljus brinnande bredvid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar