Det blir sommarlov i år också. Förhoppningsvis ett grönt och skönt. Kidsen får springa med benen fulla av spring i år igen. Med armarna utsträckta mot äventyret, får de ta sig an ännu en sommar. Full av envisa knott, ljumma badvatten och grillos som ligger som en dimma över villakvarteren. Och allt annat härligt som hör till.
Men i år får armarna sträckas ut för att markera revir också. För den här sommaren får vi tänka till, och fortsätta hålla vår fysiska distans. För att vi bryr oss om varandra. Liten och stor. Och alla där precis mitt emellan.
Med det i åtanke gjorde jag den här Fem särskilt fina. För att fira sommarlovet! Det evigt evighetslånga.
Kommer ihåg de där kvällarna, när jag brukade få uppdraget att vattna barndomsträdgårdens alla växter. Kanna efter kanna i den svala kvällen, efter ännu en het dag. Bara fötter i gräset. Med den stora, fyllda vattenkannan mot höften. En tung - och lätt som en plätt! - börda för en tioåring eller så.
Sedan skörda. Morötter. Eller vad är det för något?
Ja, VAD är det?
Alltid med en bok i handen. Hela tiden, nästan när man borstade tänderna och sov också. Den släpptes väl bara när myggbetten krävde att fingrarna kliade och kliade. Och kliade. Annars känns det som att jag läste mig igenom sommarloven. Nästan så att jag kan se mitt lilla jag hålla upp armen och en bok över havsytan - för att slippa lägga den ifrån mig när jag skulle simma...
Fiskat har jag nästan aldrig gjort däremot. Det gjorde mannen desto mer. Han bodde i praktiken i en sjö när han var liten. Vilken lyx va!?
Vi har verkligen tur som bor så glest som vi gör i vår del av världen. Här får alla plats. Ingen behöver egentligen trängas. Men den här sommaren måste vi ändå hålla ett vakande öga på varandra - och en rejäl vingbredds avstånd.
- Keramikfågeln. En av två. EGO Stengods. Det har aldrig blivit någon samling, för det krävs ju minst tre. Antar att de är populära, ser dem sällan där ute i den stora vida vintage-världen numera. De tu här hemma häckar dock tryggt.
- En stor tekittel eller kaffepanna kan mycket väl göra en andra karriär som assisterande vattenkanna. Eller bara som prydnad.
- Gone fishing. Tror det är en matvaruförpackning av något slag. För mig är den en suverän hög kruka. Eller en vas.
- Oj, nu hoppade jag nästan över den där glassaken. Bara för att jag inte vet vad det är. Tror den ropades in i en sådan där väldigt blandad låda på auktion en gång. Sparade den för att jag tänkte att den kunde fungera som annorlunda julprydnad. Ser nästan ut som en gran i formen ju. Men vad är det, egentligen? Någon som vet? Just nu tänker jag att det är en beta av något slag. En rova. En palsternacka? De är ju så där ljusa ju...
- Paul Fischer. Det står så, i hörnet av trycket. Hon får alltid min puls att falla. Hon som alltid sitter där så lugnt och läser och läser. Och läser.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar