måndag 7 mars 2022

En människa. Och Jessika.

Retar mig på mig själv. 

Tycker att jag borde skärpa mig. 

Lägger för mycket tid på den här bilden, till exempel. 

Sedan tänker jag om. 

Tänker om angående vad som är slöseri med tid och inte. 

Den här bilden, det här fotot - en skärmdump från TV:n. 

En ögonblicksbild på en bebis född till ljudet av bomblarm. 

Känner att jag behöver vara snällare mot mig själv, det här är inte slöseri med tid. 

Det här är viktigt - dessutom en lisa för själen, terapeutiskt att hålla på med.

En lisa för själen. Vilket fint uttryck det är. 

Och kanske kan hon få heta så - bebisen, om det nu råkar vara en flicka. 

En människa, vad är det?

En fråga som måste ställas.

En människa är ingen självklarhet, 

särskilt inte när hus faller och människor blöder.

Jag dekonstruerar.

Drar ifrån, drar ifrån hud och ögonfärg och hamnar med ett enda jordiskt landskap kvar

Ett ansiktsformat landskap.

En sjö.

Av tårar?

Fåror.

Av smärta.

Plågor.

En nyplogad väg som är allt annat än plogad.

Vad är då en människa?

En ö av snö?

Ett berg, 

av förhoppningar.

En längtansfull suck.

En ödets nyck?

En lycklig lott?

Eller en nit? 

Allt jag vill säga till henne, eller honom, är välkommen hit.

Min enda önskan är att du ska få växa och bli stor och stark och glad,

i själen, en lisa.

Att du ska få bli klok.

Även om ingen av oss verkar kunna bli riktigt klok på den här världen.

"Det här är min duktiga hund Jessika." Han säger så, mannen på teven. Han filmar sin vedervärdiga vardag med mobilen, så att vi ska se - känna! - hur det är att skiljas från sin älskade familj. Han vinkar av sin flyende familj. Han stannar kvar. Han och Jessika. Han skänker sin bil åt de som behöver den bättre i kampen för överlevnad. Han letar efter mat till sitt älskade djur. Jessika. Hon ligger och vilar en stund här, på soffan. Det är hon värd, tänker jag. 

Och tittar vidare på de fantastiska läkarna och sköterskorna som jobbar med skadade människor natt och dag, utan uppehåll, utan vila, utan elektricitet, i mobilernas sken. 

Och jag tänker på vad det är att vara människa. Och djur. 

Sköt om er.

<3

/helena

ps Bilderna har jag förvandlat med hjälp av två skärmdumpar hämtade ur SVT:s Agenda i söndags.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar