Knäckte ett ägg

Här är det - påskkortet som jag nyss nämnde. 

Minns för ett par år sedan, när jag försiktigt undrade om vi alls vågade vara happy. Den påsken när vi redan mist så många. Den våren, för två år sedan, när något hände som de flesta av oss inte kunde föreställa oss någonsin skulle kunna hända. Inte oss. Inte under vår livstid. Inte i vår moderna värld. Aldrig. Å nej. Inte vi. De där långt borta kanske, de kan nog drabbas så här skoningslöst och urskiljningslöst av något hemskt, svårt och oförutsägbart, men inte vi, tänkte vi. Då.

Nu skriver jag happy. Det gör jag. Utan att egentligen våga känna det. Det är så många som kämpar därute.

Lägger huvudet på sned, ser ett par solstrålar där ändå. Ler. Skrattar lite åt mitt eget löjliga skämt: Haha, jag extraknäcker som äggknäckare, jag. Haha. Men det känns inte kul.

Sköt om er.

<3

/helena