Känslan av film

Vårt filmår, mannens och mitt, har börjat märkligt, men det är ett helt annat inlägg. Plötsligt inföll sig känslan av att jag måste fånga känslan som flyttar in i ens bröstkorg när man har sett en riktigt bra film. En oslagbar känsla. Något som inte går att ta på. Jag bestämde mig ändå för att försöka - fånga en känsla som inte går att fånga. 

Det började ganska konkret, så konkret nu en flyktig känsla kan bli. Det var kanske en fågel? En känsla som både lyfter och landar i en - samtidigt.

Sedan smög det sig in ett duggregn. Ett regn som sällan gör en blöt, bara strilar ner lite försiktigt och gör en glad. Ett förlösande regnväder. Ett sådant som får det att spira - både ur marken och i innersta hjärtkammaren.

En bra film är som en mosaik. Beståndsdelarna är viktiga, men helheten är ännu viktigare. Eller tvärtom?

Ruta för ruta tar den sig in i dig - känslan efter att ha sett en bra film. Utan att tillvaron känns det minsta inrutad.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Oscar. På allas läppar. Fast vi nästan glömt det här med glamour, efter de senaste årens gråa realiteter. De verkliga händelserna överträffar ofta den rena fiktionen, och så var det också med filmen vi såg, den som fick mig att vilja fånga en omöjlig sak på bild - känslan av film.

Löfte i gryningen, handlar om ett verkligt livsöde, en verklig person. Det är kanske därför filmen känns så overklig och fantastisk i nästan varje flimrande filmsekund? För att det nästan har hänt på riktigt. Bygger på ett liv som var larger than life. Romain Gary, som han bland annat kallade sig. Han har skrivit romanen med samma namn som filmen om hans - och hans mammas - liv bär. 

Promise at Dawn. Det var den som skulle få känslan som bara en väldigt rik filmupplevelse kan ge dig, av lätthet och tyngd, att flytta in. En påminnelse om vad en riktigt bra bildberättelse kan göra med dig - skaka om. Underhålla, förbrylla och stanna kvar.

La promesse de l'aube, heter den i original. En några år gammal film, ej att förväxlas med den filmatisering av den självbiografiska boken som gjordes redan 1970. 

Mer vill jag inte säga om den. Se själva. Så ska ni få se att känslan av en riktigt bra film ser ut precis så här.