Pynt för riktiga kärringar

Det ser ju nästan ut som ett blad - har ni tänkt på det? Den här lilla kläppen som hänger framför pipen. Så fin.

Kaffepanna. Kaffepetter. Kaffekittel. Det finns så många namn på de här kära kopparkärlen. Hurra! Ja, jag menar, kaffehurra kan den ju också kallas. För att det låter så, tydligen. När kaffet kokar alltså - hurra för det.

Jo, jag brukar ju plocka fram lite olika pynt, olika år. Det börjar bli dags för påskpynt på allvar. Några av de kära vintage-tingen med påskvinkel ska förstås få komma fram igen. I år tänkte jag att vi skulle hänga med de här fina pannorna/kannorna. 

Provar mig fram lite först bara. Hur ska de stå? Vad ska de innehålla? Kanske ska sätta några kvistar ris i den ena? Och låta den andra, nätta, få visa fram sina runda goa kulfötter?

Kartongen med fågelsång i, den plockade jag också fram. Och fiskelinan, det är det bästa som finns när man vill hänga upp något utan att det nästan syns hur det hänger uppe och ihop. Hänger ni med på det? ;).

Den smäckra, lätta kannan får nog flaxa och flyga här i köksfönstret, tror jag. Lite knasig idé kanske. Men kul.

Mm. Detaljer som smakar mums för ögat. Hantverk. Handens verk. Vad kan passa bättre som påskpynt för en riktig kärring, än en kaffepanna? Är man dessutom en kaffemoster av rang - då passar det här pyntet som hand i handske. 

Ska bara karva till en kvast också. Det ska jag väl hinna innan skärtorsdagen, va? Blåkulla, here I come! Hurra!

Sköt om er.

<3

/helena

ps Var tvungen att slå upp det här med kärring igen. Ska det stavas käring eller kärring, hur är det nu? Det går bra vilket som. Så jag valde två r, för att det låter mer och bättre. 

På min väg fram och tillbaka i den stora ordboken stannade blicken vid något från 1960-talet. Innan dess fanns det i princip inte: Köp-slit-och-släng. Jo då. Ett begrepp med anor från det självsäkra 60-talet. Köp-slit-och-släng-filosofi, står det till och med. Fatta, att något så osofistikerat kan kallas för det eftertänksamma ordet filosofi.

Läser vidare, orden som kanske förklarar en del av prylbergen som tillverkats - och fortsätter att tillverkas - under massproducerande förhållanden, runt om i världen. Onödiga, nya grejer. Som samlas på hög. Som tar av jordens ändliga resurser.

"Det att (regelmässigt) göra sig av med nötta och trasiga saker och skaffa nya istället för att laga de gamla." 

Jo, det står så. Jag lovar. Fast det är svårt att greppa. Ordagrant. Tänk. Om det där med slit-och-släng-tänk aldrig hade "uppfunnits". Hur skulle vårt jordklot mått då? Jag bara undrar. Bra? Förmodligen bättre i alla fall. 

Jaja. Nu tar vi omtag. Omfamnar det vi redan har. Det nötta och trasiga. De älskade tingen, som redan finns. De som vill vi använda, om och om igen. Till påsk. Till fest. Till vardag. Till kaffet. Ja, jämt. Det är inget skämt. Vintage, second hand, antikt och lagom begagnat - det är allvarliga grejer. Även om det mest är roliga saker.