Jag vill att vi börjar med att sända en tanke till alla dem som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter.
Jag önskar att vi tar oss några minuter till eftertanke. En tanke som ser det enorma mod som krävs, när insatsen för ditt motstånd är mer än de flesta av oss skulle vara villiga att betala.
Prima civilkurage, jag har döpt min bild till det. Det är en hyllning till alla de som vågar säga ifrån, stå upp mot sin förljugna, brutala och mordiska regim.
Det här är en symbol för alla de som gör motstånd, här i form av en prima ballerina i spagat. Ni har säkert hört talas om henne. Olga, som gav upp sin självklara plats i dansens strålkastarljus - för att ta bladet från munnen och visa sitt missnöje med ledningens sätt att försöka föra sitt eget land bakom ljuset.
Ett lömskt sätt, minst sagt, att låtsas som om det regnar - samtidigt som man bombar bostäder, sjukhus, teatrar och andra civila mål i Ukraina. Hon kunde inte bara snurra vidare och stillasittande tiga om det som händer i grannlandet. Det skoningslösa våldet. Den här bilden är till henne.
Det här är till alla er som vågar. Det här är till de många (unga) människor som går ut på gator och torg och säger att vi står inte bakom ditt krig - Putin.
Det här är till alla er som vågar sätta ner foten, eller tåspetsen då. Ni som vågar riskera er egen säkerhet och framtid för att försöka få fler av era landsmän - och kvinnor - att få upp ögonen för det vidriga som händer mitt framför dem (ögonen alltså).
Borde kanske kalla den här för Dubbla känslor istället? Nej, Dubbel glädje är det rätta. Den här bilden skapade jag inspirerad av det unga par som tvingats fly från sitt sönderbombade hemland. Den höggravida ukrainska kvinnan som strax efter reportaget från deras nya plats i livet, här i Sverige, skulle föda sina tvillingpojkar. Mannen i familjen visade oss en före- och en efterbild, på deras hus där hemma. Ruiner.
Ruiner. Jag tror att ni ser att de finns där i min bild. Även om jag försökt göra magen till ett skyddande paraply.
Dottern, storasystern, var så lycklig över att snart få träffa sina bröder - jag hoppas allt gick bra. Och att de kan hitta lite familjeglädje mitt i all tragedi.
Jag vill sända en tanke till främst Polen, men också flera av de andra länderna i närområdet, en tanke till all värme och medmänsklighet ni visat under denna överväldigande stora, desperata och snabba flyktingvåg. Det är alltid de närmaste länderna, runt konflikter och krig, som drar det tyngsta solidariska lasset, glöm inte det.
Shelter. Ett sådant bra och starkt ord för att beskriva det ni gör. Skydd, låter väl okej, men det rymmer inte lika mycket innebörd, känner jag. Shelter går mer på djupet, och ända längst in i hjärtat.
Aldrig kunde vi väl tro att vårens mesta blomma skulle bli en solros. Och hur ståtlig och vacker den än är, önskar vi att den inte skulle finnas så mycket på våra näthinnor nu. Men jag var självklart tvungen att göra en egen version. För att visa att vi är med er - Ukraina. En röd solros. För att besvärja mer oskyldig blodspillan. Men också för att ni ska känna vår - och hela världens - kärlek till er som tvingas kämpa. För era liv. För ert land. För er självklara suveränitet och självständighet
Ser ni att den vänder sig bort från kriget? Ser ni att den vänder sig mot en himmel och jord där alla barn ska kunna känna sig trygga?
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar