Här kommer jag med lite mer trivia. Det känns som att vi behöver det. Hela världen känns så allvarstyngd just nu. Det är olyckor och vädrets makter och fler olyckor och krig och människor som gör saker i affekt och på grund av att de mår dåligt och andra illdåd och bränder och allt vad det är som händer. Ja, ni vet ju allt det där, och behöver säkert inte bli påminda. Det känns som att livet är på halv stång för så många där ute i världen. Jag tror att vi måste ta oss tid att tänka lite på dem, också. Skänka dem en tanke. Tända ljus. Innan vi går vidare.
I min egen lilla vardag händer det mest smått och gott. Här håller jag på med ett tidskrävande pyssel. Hehe.
Först fixade jag till den här överblivna strykjärns-grejen. Textile protection plus, som det står på den. Ni kommer säkert ihåg att jag funderade på vad jag skulle använda den här extra utanpå-plattan till strykjärnet till? Den ligger ju mest bara och dräller omkring. Kändes slösigt och onödigt att slänga den. En fräsch metalldetalj måste ju kunna komma till användning på något sätt, tänkte jag. Gärna på flera sätt. Men först måste jag bara bända bort den här fula plastbiten. Så där ja.
Sedan banka ner den utstickande metalldelen. Liksom banka in den mot baksidan, så att den är ur vägen.
Sedan är det bara att använda fantasin och komma på vad framsidan ska användas till. Ett triangelformat fat?
Klockformad mat? Nej. Det råkade bara bli en sammanblandning av ett par olika knep och knåp här. Men det går nog att använda den överflödiga strykjärnsdelen som grytunderlägg om man sätter dit något mjukt och icke-värmeledande undertill. Möbeltassarna kan nog komma väl till pass här igen, va? Jo, det tror jag nog.
Otid. Så många gånger har o:et hamnat där, framför tiden, när scrabble-planen fylls på mer och mer. Otid. Det känns som något som står still. Det känns som något vi skulle behöva ha mer av. Tid som rör sig långsammare.
Jag kom att tänka på Heroes. Hette den inte så, serien där de unga huvudpersonerna plötsligt en dag upptäckte att de hade olika superkrafter? Tänker särskilt på han som kunde stanna tiden. Få människor att stanna upp. Mitt i en rörelse. Mitt i nästa tandborstdrag. Mitt i maten, mitt i tuggan. Mitt i ett samtal, med något på tungan.
Tänk om vi hann ändra färdriktning på vinden och bomberna och de felriktade tankarna hos den som mår dåligt? Tänk om vi hann det, innan tiden bara rullade på igen.
Nu tänder vi ljuset. Nu blundar vi. Nu tänker vi på vilken tur vi har som får finnas till, lite till.
Kram.
Och sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar