Välkommen in bakom vikväggen. In i det allra heligaste. En skärmvägg är bra på att skapa ett rum i rummet. Att göra två rum av ett. På den här sidan sover vi, på den andra sidan har jag en av mina små arbetshörnor.
Till andra sidan har jag bjudit in er många gånger, där finns det naturliga ljuset. Där finns mina små tavlor. Där finns min samling med små grejer i glas. Där finns lite av varje. Smått och gott. På den här sidan sover vi gott, åtminstone mannen som inte är uppe och jobbar på nätterna. Jag sover faktiskt också här, ibland. ;)
Den här gången stannar vi här, på den andra sidan. Hos pojken som läser. Minns ni honom? Hur han fick följa med oss hem efter ett av sommarens loppisbesök? Direkt jag fick syn på den lilla tavlan så visste jag. Visste precis var han skulle hamna. Här. Ovanför min sänghalva. Som en besvärjelse. Jag är mycket för positiva besvärjelser, som ni vet.
Nu vill jag ladda den här sidan sängen med en massa sköna, långa lässtunder. Även när jag känner ett behov av att utnyttja nattens lugn till att skriva eller redigera bilder, vill jag försöka lägga mig här och läsa en stund först. Ta tidiga, skärmfria kvällar. I läslampans sken. Läsa för läsandets egen skull.
Mer kvällsmys åt folket!
Tänk bara, att få lägga sig redan vid klockan sju. Eller åtminstone åtta. I sällskap av en läsande pojke. Eller två. För det spelar ingen roll hur många år han fyller, han i andra sänghalvan, han förblir nog ändå alltid en pojke. Med barnasinnet och det lätta skrattet nära till hands.
<3
/helena
ps Anders Heller, så heter konstnären bakom min lilla pojke. Hittade en några år gammal auktionsförsäljning av mitt etsade motiv här. Anders (Andor) Heller, svensk bildkonstnär, född i Ungern 1904. Efter en snabb sökning får jag bilden av att han ägnat sig en hel del åt att föreviga Stockholmsvyer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar