Urban & rural fikar. Möte med konstnärliga förtecken. Inte så tråkigt som det låter.

Landet gick ut hårt, med växter som aldrig vissnar. Staden ville inte vara sämre, svarade upp färgstarkt med JM Rizzi.

Staden fortsatte med regndans. De Två dansande (Eric Grate, 1955) dansade och dansade och regnet fortsatte och fortsatte att ösa ner. På landet blev det fika med dopp och finfint vintage-fynd.

-Har du något speciellt roligt att visa mig? Frågade jag mannen på loppisen (vars dotter hade målat den rara, fikande damen). Hm. Vet inte riktigt hur han uppfattade mig, för han tog fram en handdammsugare och visade upp. -Nja. Sa jag. Då frågade han vad jag letade efter och jag svarade helt sanningsenligt: -Det vet jag först när jag hittar det. Utanför turistbyråns fönster växte något spännande, av Bordalo II, fram. 

 "... Varför spets? Därför att varje spets har en estetisk kod, som ligger djupt inbäddad i varje kultur. I varje spets finns en symmetri, en slags ordning och harmoni, är inte det vad vi alla instinktivt söker efter? " Säger NeSpoon. 

Som visserligen såg liten och nätt ut där hon stod på jättekranen, men att hon skulle vara född 2009, som det står i programmet för No Limit Street Art Borås, ställer jag mig mycket tveksam till. Men år 2000 kanske. Hursom, såg hon kraftfull ut där hon stod och trotsade vädrets makter tillsammans med sin manlige assistent. Tror jag sa något om att hon var modig, förutom att jag sa det givna ordet BEAUTIFUL! förstås. 

På landet, nåja, på Röda Korsets second hand i Fristad, träffade jag någon. Någon jag tycker mycket om. Någon som kunde trolla med orden. Kan ni gissa vem? Ledtråd: Mycket passande att just han hamnade på just en parkbänk... 

Landet bjöd på ren och skär magi. Och Röda Korset bjöd på riktigt fina saker. Som det gamla spelet, som det stod Anders på. 

Sedan började det mörkna. Över stad och land. Över stor och liten. Över Christina Angelina och AnonyMouse. 

På landet kände man sig lite stöddiga och skålade segervissa. Men. Men. I centrum satt två tjejer (mor och dotter, tror jag bestämt) på huk och beundrade stadens oändliga utbud. 

Ibland får man helt enkelt nöja sig med oavgjort. Och med att ha fått förmågan att kunna se det stora i det lilla!

Vi ses snart. Eller Expect cheese, som AnonyMouse skulle sagt.

:)
/helena