Skickar kärleksbrev

Kära Miljösabotör! Så ska jag nog inte börja. Snarare något i stil med: Hej. Jag heter XX och undrar om du som mottar det här mailet skulle vilja vara så snäll och hjälpa mig? Jag har ett problem, förstår du. Jag försöker leva så miljövänligt jag orkar och kan. Är förstås inte världsbäst på allt, även om det händer att jag kallar mig själv för miljömupp. Nej, snälla, sluta inte att läsa nu, bara för att jag är en mupp innebär det inte att jag är en total knäppgök. Även om det händer att både jag och andra kallar mig för det också... ;)

Kretsloppsveckan pågår för fullt och jag kan naturligtvis inte bara låtsas som att det regnar när ett så viktigt miljöprojekt äger rum i min lilla, miljöambitiösa stad. Och även om jag förmodligen inte hinner prioritera att delta i så många av veckans alla lockande aktiviteter (med kretsloppis och kläd- och leksaksswopping och ekomat och en massa andra miljösmarta saker på programmet), tänkte jag ändå bidra. Tänkte bidra på mitt sätt. För om ALLA gör något, behöver inte någon enskild göra allt. På det sättet kommer vi faktiskt framåt. Sakta och säkert. Ja, sakta och säkert, inga men här inte.

Det är självklart bra och viktigt med tidsbestämda projekt som agerar väckarklockor, påminnelser och informationskällor, men annars är det ju det som görs varje dag, i vardagen, som räknas mest. Vägen är målet.

Och ni vet ju att jag försöker leva med ÅTERANVÄNDNING som rubrik, så ofta jag kan. Därför känns det kanske inte som att jag måste göra något extra just nu, egentligen. Men det vill jag ändå göra. För att det alltid är bra att försöka bli liite, liiiite bättre. Därför ska jag skicka brev till alla de företag som skickar ut adresserad reklam i den vanliga snigel-postlådan. Kanske inte till precis alla, men åtminstone till dem som skickar väldigt frekvent. Till de som fortsätter skicka fast man aldrig nappar på något av deras "Helt enastående och fantastiska erbjudande!". Till dem ska jag skicka mail. Och förklara att jag fortfarande har dåligt samvete över hur länge jag drog ut på att sätta upp den kanske allra viktigaste skylten man kan sätta upp på sin dörr: INGEN REKLAM, TACK!

Nu vill jag gå vidare, genom att försöka stoppa flödet av all onödig adresserad reklam också. Därför ska jag skicka mail. Har samlat på mig en hel bunt reklam som kommit, adresserad till mig och mannen, det senaste året. Nu ska jag få tummen ur och börja fila på formuleringarna som ska få ett eller annat företag att förstå att det är bättre att annonsera i tidningar - som ändå redan finns och trycks - eller att skicka mail.

Om de nu alls måste göra reklam.

Inget slöseri med (onödiga) papper, tack!

Och så ska jag titta på film. Känns inte så där jättejättebetungande... Before the Flood känns för viktig för att bara få passera i den ständigt strömmande filmfloden. Tror inte att den har släppts på svenska ännu, får väl ta och fixa fram originalet på ett eller annat sätt, tänker jag. Såg Leo göra reklam för den hos Ellen. Tydligen släpptes den i USA före valet förra året, för att få folk att öppna sina ögon inför de miljöhot som inte längre kan avfärdas som avlägsna hot.

Nu ska jag skriva kärleksbrev till framtiden. 

Sköt om er.

<3
/helena

ps Letter to my dear. Så heter utställningen på Borås Museum. Nu måste jag gå på den, för snart är den slut (24 sep). Känns också för viktig för att missas: "Letter to my dear tar avstamp i ett verk av Lennart Grebelius, baserad på en bok med samma titel och handlar om det radioaktiva avfall som förvaras djupt ner i marken i 100 000 år, vilket motsvarar 3000 generationer. Kärnan i verket är ett brev till ett barnbarn i framtida släktled. Vilket är vårt moraliska ansvar inför framtida generationer? Kring teman som natur, miljö och människans fotavtryck och dess långtgående effekter samlas fyra konstnärer med koppling till specifika hantverkstraditioner. Utställningen visar både inom- och utomhusverk och pågår fram till 24 september. Utställningen är en del av den internationella konferensen och textilkonstfestivalen Crossover i Borås 12-19 september."