Vad har de för rätt att använda vårt land i sitt namn?

Vi tog en promenad på stan, efter att vi varit och röstat. Och nu sitter jag här och känner mig ledsen. Oftast klarar jag att hålla humöret uppe, försöker vara den motpol jag stenhårt tror är enda vägen att vara. Men ibland vill man ju bara ge upp. Liksom lägga sig platt för alla egoister. För alla bortskämda egoister. Jag orkar inte le när jag ser att deras siffror har ökat igen. Orkar inte. 

Jag gjorde i alla fall mitt bästa, röstade för barnen och djuren. För en framtid där alla får plats och bryr sig om. Varandra. Och naturen. En framtid där vi känner att alla har något att bidra med. Där det känns meningsfullt och viktigt att vara den lilla kugge i maskineriet de flesta av oss är satta på jorden att vara. Att vara en kugge som kuggar i och hugger i där det behövs. 

Jag röstade i ett val jag knappt ens tror på. Bara för att jag vill fortsätta att mota de högervänliga/rasistiska Ollarna även i denna grind. Ibland vill man bara ge upp. Men det får man ju inte. För då vinner de. Överallt. Hela tiden. Och våra solidariska hjärtan kan de aldrig nå, får de aldrig nå.

Vad ger dem rätten att använda vårt land i sitt namn? Och vad ännu värre är - vad ger dem rätten att ens ta ordet demokrati i sina munnar? Jag bara undrar. Dessutom verkar de tycka att Sverige är jordens absoluta medelpunkt. Navet. Axeln allt kretsar kring. Vakna upp, säger jag bara! Världen är stor och vi är bara en liten klick som råkat ha turen att få födas just här. Vi som har det så bra har självklart skyldigheter mot de som är mindre lyckligt lottade! Vakna! Nu! Tur att socialdemokraterna fick så pass många röster i alla fall, alltid något.

Nog om det. Tillbaka till det som jag hade tänkt berätta, innan siffrorna räknade ut mitt glada humör för en millimeterkort stund. Lite av vad jag gjort i helgen, helt enkelt.

1. Röstat för demokratins skull. För miljön. För framtiden. För oss alla. ALLA! - check!
2. Lämnat in en annan tallrik på second handen. Istället för tallriken jag fann förra helgen, med en poet på. Snart ska poeten få komma upp på köksväggen och förgylla vardagen. - check!
3. Sett en dålig film och hälften av en film som verkar väldigt bra. - check!
4. Umgåtts mycket med världens bästa man - tänk att han är min! - check!
5. Lyssnat på Lindemän. - check!
6. Skrivit del 5 av Spår i gräset, i skenet av en lyktstolpe. - check!
7. Gått ett extra kvarter innan jag gick in ikväll, bara för alla stjärnors skull! (Lite oromantisk nog hade jag en nyinköpt förpackning toapapper i handen hela tiden jag gick runt och tittade uppåt...) - check!
8. Bloggat sent på söndagen. Och tidigt på måndagen. Två till priset av ett liksom. - check!
9. Önskat er en riktigt bra början på den nya veckan! - check! 

<3
/helena

ps När till och med en gammal stofil som Carl XIV Johan kan tänka sig att prova lite skönt, virkat nytänk, då undrar man verkligen hur det kan finnas så många som vill åka tillbaka i tiden. Som inte förstår att det inte går att gå bakåt. Vi är här nu. Alla vi som bor i det här landet nu, 2017, måste hitta hållbara vägar framåt - tillsammans.