Haha, måste väl vara något Freudiansk igen - när jag råkar skriva in rubtik med t istället för r? Undrar om det är en hona? Finns nog inget som indikerar på något annat, så vi kan väl säga så. En tik och dess matte.
Börjar med en länk till dagens Wedgwood, så är det avklarat. Om ni vill botanisera bland det aktuella utbudet, tänker jag.
Josiah Wedgwood, en maktfaktor sedan 1700-talet, framförallt inom engelskt porslin. Josiah Wedgwood & Sons, står det på baksidan av det lilla, hjärtevärmande grytunderlägget. Och Etruria, som var den förort till Stoke-on-Trent, Staffordshire i England (döpt efter en gammal "antik" region i Italien) där Wedgwood både bodde (i Etruria Hall) och tillverkade sitt porslin under en lång period.
För att inte kalla honom The Father of British Pottery, as we know it. Far till åtta barn, var han dessutom. Det finns hyllmeter, eller Mb:s då, att läsa om denne uppfinningsrike och engagerade man. Visste ni till exempel att han var starkt involverad i kampen för att avskaffa slaveriet? Eller att han bidrog, via sin rikedom, till de upptäckter som vetenskapsmannen Charles Darwin gjorde? Jodå, om Darwin inte gift in sig i Wedgwood-familjen så hade han förmodligen inte kunnat luta sig så väl tillbaka ekonomiskt, och därigenom haft tid att koncentrera sig på sina utvecklingsteorier.
My kind of thing, som ni ser. En liten, välanvänd sak som bara måste räddas! Kanske inte så jättegammal, men väldigt anrik. Vilken tur att vi tog oss tid att svänga förbi Emmaus efter jobbet i torsdags (och vilken tur för dem att de är den enda second hand-affär i stan som har öppet ända till 19 alla vardagskvällar...). För där låg den blåvita pärlan. Motivet är så fullödigt. Som en hel liten berättelse inrymt i en enda mini-kvadrat. Hunden. Fruktträdet. Hennes randiga strumpor. Nya - gamla - detaljer att upptäcka lång tid framöver.
September. Ser ni att det står det? Månaden som börjar med att mannen firas, och som regel slutar med att man får plocka fram bästa tjocktröjan. Fint så.
:)
/helena
ps Funderar på om den fina porslinsfyrkanten ska få komma upp på köksväggen och tillbringa sin pension där. Fast den är ganska tung förstås. Får se hur vi löser det. Skulle göra sig bra på vår kollage-vägg där annars, bland blåvita tallrikar och blommig poesi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar