Först tänkte jag att det var bättre att sprida ut dem. Någon bild här och någon bild där. Sedan tänkte jag om.
Tänk om en total overload av rosa är precis vad vi behöver nu? Så jag tog fram några av de bästa rosa bilder som jag har lyckats framkalla i år. Den här ovan kan vara den allra bästa. I alla fall om man tänker på hur det kan kännas att vara sjuk, hur avlägset och nära allt kan kännas på samma gång.
Det slår mig ofta, och säkert er också, hur skört livet är. Man vill hålla det hårt och nära, nära. Hålla fast det, liksom. Men då kanske det flyger iväg, så det vågar man inte alltid. Men man försöker ändå, så ofta det går. Här står mannen och fryser. Det var bara mars och hans bara armar fick den knottrigaste gåshud man kan tänka sig.
Livet är inte bara svart och vitt, mina vänner. Det är rosa också. Allt det rosa står för omtanke, tänker jag.
Blev så glad när jag hittade den här bonaden för ett par veckor sedan, nu hänger den i vårt sovrum och påminner. Påminner om vilken ynnest det är att ha någon som verkligen bryr sig om. Påminner om att det inte är en självklarhet att få vara frisk. Påminner om att den sjuke bara har en enda önskan. Allt annat är by the way.
<3
/helena
ps Har ni sett att man kan skänka en interaktiv tanke i år? Allt handlar inte bara om pengar, även om de förstås är helt avgörande för att forskningen ska komma framåt. Men tankens kraft ska inte underskattas. En interaktiv kram kan också värma. Igår, när jag var inne hos Cancerfonden.se, hade drygt 5000 skänkt rosa omtankar. Idag är siffran större än 8000. Imorgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar