Hur gullig än luvan är med sina hjärtan, och fåglarna i kärven sedan då, är det ju den lilla stjärnan högst upp som allting handlar om.
Stjärnor. Bästa sortens vintage. Visste väl att jag hade en till här någonstans - här var den ju!
Jag håller på att inventera i prylskåpet. Rensar och sorterar. Hittar både det ena och det andra, faktiskt. Som en gammal statsminister. Och Silvia och hennes man.
Alla dessa jultallrikar. En del ser man överallt, hela tiden, i högar, i staplar. Andra ser man inte lika ofta, den här danska, B&G, hade jag aldrig sett innan jag hittade den på en loppis förra sommaren. Sedan dess har den legat gömd i en tallrikshög i prylskåpet. Nu har den äntligen fått komma fram i ljuset. Hög tid.
Det var nära att Fälldin fick på foten, nära att han fick rulla vidare i återanvändningshjulet, men sedan fick jag kalla fötter. Visserligen är det fortfarande Palme jag vill ha (om det är någon som följt mig jättejättelänge så minns ni kanske att när jag hittade den här tallriken så önskade jag mig egentligen en med Palme på istället), men idag uppskattar jag även Fälldin. Tänker på det han stod för. Hur han stod upp för miljön och inte backade en tum i den fortfarande lika brännbara kärnkraftsfrågan.
Blocköverskridande. Det nya modeordet. En nödvändighet om vi ska slippa bli beroende av populism och rasism. En nödvändighet om vi ska kunna gå framåt, tillsammans. Om vi ska kunna blicka framåt med höjd blick.
Mot stjärnorna.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar