Hello God Jul!

Hur var det nu han sa...? Jo, flugviktsmästare i berättande. Ja, eller något sådant. Mannen alltså, det var han som sa det. Efter att vi högläst Jonas Karlssons God Jul för varandra förra helgen. En liten pärla. En lättläst pärla. Inget världsomstörtande direkt, men kul. Och nog finns det en hel del att fundera över, strax bortanför det uppenbara som utspelar sig mellan de småkomiska sidorna.

Lotta Kühlhorns omslag är också en riktig pärla. En karamell. En smällkaramell!

Har du mans eller? Frågan borde kanske ställas oftare? Nu är det ju mansmånad. Blå månad. Eller mustaschmånad eller vad ni väljer att kalla den. Prostatacancern får vi inte heller glömma att prata om. Vi har flera män i vår bekantskapskrets som har eller har haft det. Inte att leka med. Det heller. Bra att fokus sätts även på det blå. Världen är ju inte bara svart eller vit eller rosa.

Bytte blad i almanackan. Och bytte till blått band på mannens kavajuppslag. Förhoppningsvis är det någon som hajar till och blir påmind.

Ni trodde kanske att jag råkat bläddra två blad framåt? I almanackan? Nej då. Men nu går vi ju mot mysigare tider. Tända ljus (glöm inte att kolla brandvarnarna!), uppkrupna lässtunder under det varma sofftäcket, kryddigt smaksatt kaffe - hej kanel och kardemumma! - och mycket annat i lampornas glada kvällsljus. Därför tyckte jag att julen ändå kunde få komma med på ett hörn redan nu. Även om jag gärna väntar lite med att sätta på julmusiken på högsta volym i de gamla golvhögtalarna.

<3
/helena

ps Hur går det då med TV-tittandet? Eller det uteblivna TV-tittandet. Jodå, så där. Vi tittar faktiskt betydligt mindre på olika former av skärmprogram numera. Tjocka, goa TV:n står allt som oftast nattsvart. Men visst tittar vi. På exempelvis just Jonas Karlsson i Sthlm rekviem. Vet inte riktigt vad jag tycker än, så här efter tre avsnitt. Känns lite för rörigt. Lite för stereotypt. Lite för mycket konstlade konstaplar, om ni förstår hur jag menar. Svårt att känna att det handlar om riktiga människor liksom. Anyway. Män. Vad är det med danska män egentligen? De är ju smått underbara! Och dyker upp lite varstans. Som i Originalen. Dansk dokumentär från i år, av Stig Guldberg. En livsbejakande dokumentär om fyra män. I beskrivningen hos SVT står det något om tragikomisk, men det tycker jag är ett lite tråkigt sätt att se på saken.

Se Originalen, om du vill ha en både lättsam och själfull stund. Jag ville inte sluta umgås med dessa sköna exemplar av manssläktet, när filmen tonade ut efter sin timma. Och jag säger bara en sak, som säkert många kloka har sagt och tänkt genom tiderna: I en värld full av kopior är det inte svårt att vara originell. Amen.