- Jaha, nu har vi alltså sommartid. Då ska vi bara se till att få lite sommar också. Hehe. Mannen påminde mig om den här gamla vitsen. En liten rolighet från när sommartiden infördes någon gång på 80-talet. Vad som är det roliga? Jo, att det ansågs (anses) att våra breddgrader här uppe inte har någon egentlig sommar. Men det var ju innan den smått otäcka, osunda, hetare än heta, rekordsommaren för några år sedan.
Anyway. En omställd klocka utgör ingen sommar, som man säger. Och vad var det då jag skulle påminna er om? Hm. Inte var det att ställa fram klockan i alla fall, för det har ni ju säkert gjort vid det här laget, om ni alls har något att ställa om nuförtiden. Datorer och plattor och paddor och smartphones är ju alldeles tillräckligt smarta för att klara det där alldeles själva. Det är väl möjligtvis bara en och annan analog nörd (typ jag) som har en och annan rund sak med visare att visa vägen fram till sommartiden på ett mer handgripligt sätt.
Jo. Det var ju det här med att tänka på att man inte får plocka ris, björkris och annat, direkt från levande träd i skog och mark. Inte i stadsbebyggelse och parkmiljöer heller förstås. Det är helt enkelt inte okej, eller ens tillåtet att stympa träden så, särskilt inte för att få till ett snyggt påskris. Antingen får man plocka från eget träd eller egen buske, fråga en eventuell markägare, eller så får man snällt plocka det som hamnat på marken. Där är de friska vårvindarna en bra hjälpreda, de föser ner en och annan pinne, om vi säger så. Eller gren. Fast mest tunna kvistar då såklart.
Personligen brukar jag återanvända det jag plockar med mig från skogen många gånger. Dammar bara av en gammal gren och hänger något annat i den, eller låter den vara vild och vacker, precis som den är tänkt och skapad. Vänder lite på de dammigaste kottarna och låter de mindre dammiga komma upp till ytan, så att säga.
Lite blåbärsris får man ju i och för sig ta. Bara man tänker på att vara försiktig och inte rycka upp med rötterna. Och inte plockar så mycket på samma ställe. Ta bara en liten risruska här och en liten risruska där, så blir det nog bra med det.
Hm. Vad var det mer jag skulle minnas att komma ihåg att påminna er om? Ja, just det. Det var det här gamla vanliga med att tänka lite utanför den gamla vanliga boxen. Varför inte använda ett kratthuvud (nej, det står inte katthuvud!), som permanent upphängningsanordning. Hos oss fungerar den auktionsinropade, patinaförsedda träkrattan som gran till jul, som stång till midsommar, och som påskris till påsk. Se själva!
Nu har jag tydligen en sen lunchdate med Mr Vacuum-cleaner. (Titta bara på fuskdammsugningen under puffen där - alltså där den står i vanliga fall.)
Sköt om er.
<3
/helena
ps Lite komiskt, med tanke på vad jag just sagt, skrivit, om att (inte!) plocka grenar och kvistar från levande träd... Alldeles utanför fönstret här, i ett av de små träden som förhoppningsvis ska vårblomma inom relativt kort tid, hoppar en flitig skata fram från gren till gren. Vad den gör? Sliter och drar i de stackars små kvistarna. Och, tyvärr, lyckas den få loss en hel del av dem. Jaja. Naturens gång och det där. Det är dags att bygga bo.
pps Ett annat tips är ju att ha en så vårsnygg vintage-vas - eller flera - framme så att det inte behövs något ris alls i den/dem. Se själva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar