Våreld mot vintersnö

Jag fick en liten blomma av mannen häromdagen. En gullig blomma från en gullig man. Och nej, den är inte liten för att han är snål...

Den är liten för att jag inte hinner syssla och pyssla med krukväxter så mycket längre. Och för att det kan vara rätt miljöovänligt att köpa växter om de inte är ekologiskt uppfödda och närodlade och så där, ni vet.

Men en liten våreld - som de ju brukar kallas vi den här tiden på året - är ju svår att motstå. Även om de små, små knopparna vill torka ihop så fort man glömmer att komma med vattenkannan exakt i rättan tid.

Utanför faller snön, än en gång. Undrar hur länge den stannar den här gången? En bra stund, hoppas jag. Åtminstone en dag eller två. Kidsen kastar snöbollar på varandra, och mannens teori om att killar alltid kastar på flickan de tycker är sötast, den stämmer nog fortfarande. Även om jag hoppas att tjejerna kastar lika hårt tillbaka. Hårdare. Kärleksfullt men hårt.

En liten våreld mot en fond av vintersnö. Eller ett par vintervita knoppar mot en bakgrund av hoppfull vårsnö, kanske?

Sköt om er.

<3

/helena

ps Visst blev minikrukväxten söt i den runda goa gräddsnipan? Ett näpet "ämbar" som passar sig extra bra i ett köksfönster, tänker jag.