Victoria!

Helga! Det var nära att rubriken fick lyda på samma sätt som jag döpte bilden av den urklippta serierutan. Men sedan fastnade jag i artikeln om kronprinsessans utnämning till årets hetero. QX-galan, gaygalan (som väl likt allt annat inte blev någon riktig gala) har utnämnt Victoria till det. 

Och det kunde väl inte hänt en mer välförtjänt person! Såg kronprinsessan inviga Pride digitalt i somras, och talet hon höll talade nog till alla oss som tror på att människor måste få vara de de är. Välja de de vill vara. Homo eller hetero eller bi eller allt det andra som en människa ska känna sig fri att vara. 

Och vi måste sluta att jämföra oss med varandra, tänker jag. För att kunna jämföra sig med någon måste alla förutsättningar mellan olika individer vara samma, och det kommer de aldrig att vara. Även om vi får fortsätta kampen för att jämna till de orättvisor som går att jämna ut. Men det unika är också det värdefullaste vi har, tänk på det. Det unika hos var och en av oss är det som verkligen kan berika världen, om vi använder det på rätt - kreativt och positivt - sätt.

Det är ju inte minst viktigt att vi som befinner oss i den så kallade normen - heterovärlden - höjer rösten för allas rätt till kärlek och inkluderande och likaberättigande. Särskilt i dessa tider är det viktigt att vi håller ihop och håller av varandra, tänker jag.

Därför lyder rubriken: Victoria! och inget annat. För att arbetet hon gör, genom framförallt sin fond, är oerhört viktigt. Barn med funktionsvariationer måste bli mer sedda - och hörda! Något som blir extra tydligt när vi hör talas om indragen assistans och negativt påverkad levnadsstandard. Spara aldrig på resurser som ska verka för att människor ska få leva ett värdigt och fullvärdigt och jämställt liv, säger jag bara! Ryter jag bara!!!!

Anyway. Fastnade i en massa digitala saker igår. Som diverse klipp från Golden Globe-galan. Även den corona-säkrad och sänd från så kallat känt folks vardagsrum och soffor. Visst är det ändå lite fint att se någon sitta uppklädd och sminkad till tänderna (åtminstone på överdelen) i sin egen hemmamiljö? Det är gulligt på något sätt, att de ansträngt sig så, ändå, liksom.

Chadwick Boseman. Fan alltså. Brukar inte nämna duktiga, spännande människor i samband med sjukdomar och elände, vill hellre framhäva allt det levande med dem. Det de åstadkom och förmedlade och gladde oss med. Men här höll det inte riktigt. Jag vill bara skrika när jag tänker på hur många alltför unga människor som fått sätta livet till på grund av the big C. Cancer. Bara ordet är fult. Tur att forskningen gör ständiga landvinningar och framsteg här, men det hindrar inte att det är svårt att acceptera att alla fortfarande inte går att rädda.

Chadwick Boseman, vi är många som aldrig kommer glömma honom. Har inte sett honom som Black Panther - än. Eller som James Brown. Måste ändra på det snarast, tänker jag. Men i 42 såg jag honom. Verkligen såg. För som han spelade, och gestaltade, Jackie Robinson.

På tal om film. Har ju fortfarande inte redovisat årets bästa filmer här inne. Alltså förra årets bästa filmer, enligt mig och mannen. De bästa av de nya och gamla och mest halvgamla filmer som vi såg förra året alltså. Å andra sidan är ju även Oscarsgalan framflyttad till slutet av april, om jag förstått det hela rätt. Så det gör kanske inte så mycket om jag är lite sen också?

Victoria!

Det var bara det.

<3

/helena

ps Lite kul att läsa historien bakom seriefiguren Hagbard, eller Hagar eller Hägar och allt vad han kallas. Och så Helga och kidsen och hunden och kvack förstås. Det var tydligen serieskaparen Dik Brownes söner som kallade honom för något liknande som the Horrible. Lite kul. Och nu, sedan många år, är det sonen Chris Browne som fortsätter rita den late och rolige Hagbard.

pps Kanske ska översätta rutorna lite också, för alla er som inte har svenska som första språk: - Hägar, you make me a better person. Says Helga. - By my love? Asks Hägar back. - No, compared with (to) (you). Says Helga and quickly turns her back at him. Haha.