Det gick inte att stoppa det här inlägget

Ska jag kanske visa er det där? Det lite roliga? Det intressanta? Småspännande? Eller mest bara vardagliga? Jo, det är en hel del på gång. Inget märkvärdigt, men några helt okej och bra saker att dela med er har jag allt på lut och lager. 

Men. 

Ibland står men:et i vägen. Som i: Men jag känner verkligen inte för just det och det nu. Och absolut inte för det där. Inte nu. Inte här. Så det så. Nu skulle jag bara vilja säga Hej. Och fråga hur ni mår och så.

Kanske reflektera lite oreflekterat över hur kul det är med fler OS-medaljer. Och fler chanser till medaljer. För att inte tala om alla behjärtansvärda och galet intensiva satsningar som hamnar en knapp hårsmån ifrån. 

Som alla dess fjärdeplatser. Har väl tjatat om det förut - att det borde finnas något i tenn också. Eller i mässing? Att dela ut till alla de som kommer fyra, för att det känns som att de behöver det. Och är värda det! 

Fast då blir det förstås en femteplats som blir så där försmädlig istället...

Sedan är det alltid lika kul att ta del av olika resor fram till målet. Vi har ju de som blir överlyckliga över att få komma med. Bananskalet ledde på ett oväntat sätt hela vägen fram, även om en idrottsinsats på den här nivån såklart sällan handlar speciellt mycket slump och bananskalseffekt. 

En del blir himlastormande glada över en bronspeng som de suktat efter och kämpat för under en lång karriär. 

Andra vill nästan slänga silvret i papperskorgen, för att de mest känner tyngden efter ett förlorat guld runt halsen. (Förhoppningsvis har de mycket bra folk runt omkring sig, som kan få dem att plocka upp hoppet och det superduperfantastiska silvret.)

Jaha ja. Då har vi kommit till slutet på det här inlägget. Det gick ju riktigt bra. Hoppas ni är kvar. Och den som spar ett vetgirigt öga ända till slutet kommer kanske belönas med ett hyfsat vettigt ps, vem vet?

Sköt om er.

<3

/helena

ps Skavank. Älskar ordet. Använder det förvånansvärt sällan, fastnar mest i patina och andra repiga ord. 

Skavank är ju på pricken. På pricken är också superhändiga energiknippet och inspiratören Isabelle McAllister. Skavank är namnet på hennes bok, har inte läst den än, men är säker på att där finns mycket matnyttigt för den som vill bli bättre på att "laga, vårda och uppskatta det gamla och nötta". Och lite trötta.

Saknar tiden när hon och Jenny bloggade tillsammans. Dos Family, minns ni? Allt var så pyssligt och spännande och samtidigt avslappnat och vansinnigt kul och uppmuntrande där inne. Numera tittar jag till deras diverse olika kanaler och Instagram-konton då och då. 

Hos Isabelle hittar man alltid många praktiska tips på hur det går att tänka för att återbruka smart. Hon är en konstnär och fena på det där. Med hammare, nål, pensel och miljövänligt tänkt på första bänk och parkett. Snickarbänk. Och sybord. I skön förening och harmoni. Asch. Äsch. Nu lät det överdrivet, men det är det inte. Hon är ju precis så där så himla bra. Så är det bara.

Jo, det var ju det där jag skulle fixa till mannen, i en slags hjärtlig present. Skulle ju visa er. Men det är inte klart. Oklart när det kommer bli det, för jag hittar inte en viktig och vital komponent i sammanhanget. Ett hjärta har gått förlorat. Jodå. Skulle sy på ett hjärta över fläcken på en av hans skjortor. En typisk arbetsskada - på skjortan alltså - en fläck. Från tusch, tror jag. Eller bläck. Hur som, en irriterande fläck, som jag vill ska gå väck, men det gör den inte.

Så, vad göra? Sy på en snygg lapp utanpå, förstås. Som nytt, blir plagget inte då, men nytt:ish och fortsatt användbart. Har ju gjort lite sådant förut. Sydde på några blommor från en avlagd gammal kofta en gång, en slända fick sitta på en jeansficka en vända, blev bra och ökade livslängden på kläderna ifråga avsevärt.

Är det värt det då? Ja, säger jag. För miljöns skull är det mycket värt att lappa och laga och stoppa sockorna och andra klädesplagg från att bara slängas utan eftertanke. Alla gamla sura sockar är kanske inte värda din dyrbara tid, men en hel del klädesplagg skulle må bra av en översyn till. Och vår jord kommer rulla runt ett extra varv av tacksamhet, det är jag säker på. Bara vi är många som lägger lite extra tid med nålen och tråden.

Ska leta vidare efter lappen jag skulle använda till min hemmapysslade, klimatsmarta, återanvända kärleksgåva. Och jodå, självklart - det är en second handinköpt skjorta det handlar om. Vi får väl se vad som ska hända och ske härnäst, får kanske tänka om, se mig om efter en annan lapp.

Skavank, boken av Isabelle McAllister alltså, finns att köpa för en lagom stor peng, där böcker finns att köpas.