"... Vildmarken bjöd ett par barnaögon så mycket, att vägen till Taylors Falls blev alldeles för kort för Johan. Där han satt uppkliven på lasset höll han utkik efter alla liv som rörde sig i skogen och varsnade dem både i buskar och trädtoppar. Där skymtade som en fladdermus den flygande ekorren, som svävade snabbt emellan träden och var skyggare än andra ekorrar. Där satt woodpeckern och högg med sin pilvassa näbb i en torr trädstam, så att det ekade i nejden. Och när vagnen kom bullrande flög blackbirds upp ur snåren i stora flockar, och ur gräset på gläntorna stack rabbits upp sina långa öron ..."
Vi börjar detta läsvärda inlägg med Vilhelm Moberg. Ett avsnitt ur Nybyggarna, som jag slog upp på måfå. Tyckte det kunde passa med lite naturlyrik, bland böcker med grönt fokus. Gröna, som i återanvända. Vintage. Men underst i vår hög ligger den här litterära snyggingen. Ser nästan stänk-målad ut, med sin pappersframsida i någon slags halvfransk bindning med tygrygg.
Vad handlar den om då? Jo, Waldemarsudde. Ett av Stockholms verkliga vattenhål. Ett utsökt utflyktsmål.
Finns det ett liv efter covid-19? Det är frågan det - och svaret är förstås ja, även om det känns svårt att säga det alltför högt, när så många där ute i världen fortfarande kämpar. När så många har mist en högt älskad vän. När så många lider av post-symtom än. Ja, ni vet ju allt det där. Och lite till. Men vad vet katten, som vi inte vet? Med tanke på att den alltid har trott på nio liv? Den är smart helt enkelt. En överlevare. Som dessutom vet precis hur den ska linda sina människor runt de listiga morrhåren.
Vad ska vi välja för citat ur den här boken från Bonniers Juniorförlag, då? Aha, nu vet jag. Det har visst blivit ett hundöra på en sida i kattboken. Ett viket hundöra i en berättelse om en misse, låter misstänkt, va?
"... Han brukade klättra upp i min pyjamas och lägga sig om min hals när jag borstade tänderna, med tassarna hängande ner på varsin sida.
Och när han litade på mej fick han mer förtroende för andra, t.o.m. brevbäraren fick killa honom i nacken. ..."
Vad hittar vi mer, i vår hög med gröna second hand-böcker? Jo, där ligger ju självaste våren och väntar. Och vad hittar jag däri, när jag bara vänder blad utan att egentligen leta efter något - Boråsare. Och annat driftigt folk - knallar. Västgötaknallar. Konstaterar kort att vi inte hade haft några stålar utan dem. Alltså ordet stålar, som i penningar och pengar. Månsing. Språket på knallarnas läppar. Kommer ni ihåg att jag skaldade det en gång: Kommer jag nånsin lära mig månsing? Nä. Svaret är nog nej. Men det skulle vara kul att ge sig på det. Djupdyka ner i de gamla ordvändningarna.
En kort bildtext också, sedan vänder vi blad igen:
"När vintern släppt sitt grepp gav sig knallarna ut på sina långa vandringar för att söka köpare till de hemslöjdsprodukter som tillverkats under vintern i hemtrakten."
"... Hur många har inte stått och väntat med en tummad påse risgryn i handen för att kasta på brudparet, en sed som har sina rötter i hedniska fruktbarhetsriter. Man kastade markens frukter på de nygifta för att främja deras fruktsamhet. Vem tänker på det? Säkert ingen, det ska bara vara så, det hör till högtiden. Och så blir risgrynen ett av bröllopets festtecken jämte krona och krans, slöja och myrten, skalade granar, äreport och monogram. ..."
Men vad händer här? Gick det så fort, att få barn? Bara med hjälp av lite kastad mat på de nygifta tu? Hm.
Äsch. Vi går vidare. Vilar ögonen mot en annan grön sak. Innanför den smyckade framsidan finns Fredrika. Fredrika Bremer:
"... Torsdag
Finns det i världen något tråkigare, långtrådigare, bedrövligare, odrägligare, överdådigare, gräsligare, outhärdligare, något mera ägnat att döda själ och kropp, än - en stor middag i New York? Det tror jag för min del icke. Man sätter sig till bords klockan nio, sitter och serveras den ena servisen efter den andra, den ena gräsligheten efter den andra, äter och - tiger. Jag har aldrig hört en sådan tystnad som vid dessa stora middagar. ..."
Va? Se där - en sjätte bok. Då måste det väl varit därifrån den där gullungen kom då. Ett av Astrids många barn. Käraste, käraste Astrid Lindgren.
Då var väl vår bokhög äntligen komplett då. Eller vad är det som ligger där? Överst? Något litet randigt.
Haha. En liten liten bonusbok till. Den lilla helenans handstil på. Inuti finns recepten från hemkunskapen. Scones och hast-bullar. Falukorv med fyllning, tror jag bestämt. Och annat smått och gott. Jo då, den finns fortfarande kvar, ligger tryggt bland alla de tjocka, inbundna kokböckerna. Den som spar han har. Den som spar hon har. Den som spar hen har. Och andra självklarheter.
"Ensam kvar i stan på midsommarafton." Nej, nu blev det fel. Det här är Waldemarsudde, och bildtexten jag citerar finns i Seder & Bruk om våren. Men mannen som sitter ensam på en vacker trädgårdsstol, med ryggen mot oss betraktare, ser nästan ut som Prins Eugen, kanske därför jag blandade ihop det? I vilket fall kunde jag såklart inte låta bli att bläddra fram till sommaren.
1. Romanen om Utvandrarna - Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet till Sverige
av Vilhelm Moberg (Bonniers, 1962)
2. Prins Eugens Waldemarsudde
av Gustaf Lindgren (Albert Bonniers Förlag, 1948)
3. Nio Liv
av Ingrid Sjöstrand, Foto: Lotta Miller (Bonniers Juniorförlag AB, 1992)
4. Seder & Bruk om våren
"Den här boken är skriven av många människor"
Sammanställare: Margareta Stigsdotter (LiberLäromedel och TRU 1977. Upplaga 1:4, 1979)
5. Hemmen i den nya världen, I. "En dagbok i brev skriven under tvenne års resor i Amerika och på Kuba"
av Fredrika Bremer (Tidens förlag, 1961)
6. Vår i Bullerbyn
av Astrid Lindgren, med bilder av Ilon Wikland (Rabén & Sjögren)
Ett tillägg till Vår i Bullerbyn, typ Reds anm. Alltså jag. Det står inget årtal alls i mitt tummade ex. Men titeln Vår i Bullerbyn gavs först ut 1965, enligt två av varandra oberoende källor. Och på baksidan av min lilla bok står priset färdigtryck - 12:50. Idag får man väl lägga till en hundralapp eller så, till det priset, för en ny. Då kan ni säkert räkna ut själva att boken inte är just det - ny.
Och Fredrika Bremer, som levde från 1801 till 1865, skrev självklart sina brev någon gång då hon gjorde sina resor i mitten på 1800-talet.
En god bok förlänger livet, sägs det ju, så klokt. Klok som en bok och allt det där. Hur långt liv måste man då inte få av fem? Eller sju?
Sköt om er.
<3
/helena
ps Gröna sköna böcker. Naggade och nötta. Vintage. Second hand. Lästa av någon annan före dig. Kanske med någon intressant anteckning i marginalen? Ett viket hundöra att klia? Ibland är gamla böcker för läskiga för att älskas igen, men oftast håller de längre än du tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar