Ett av de bästa second hand-fynden någonsin? Ja, helt klart. Nu undrar ni kanske vilket av alla fina fynd i den gröna bokhyllan jag menar. Ja, det kan man ju verkligen undra. Den här gången är det den varma ljusbrickan som ligger närmast hjärtat. Ett glatt "hemmabygge"? Ja, troligen. Även om den är väldigt välgjord. Välgjord och charmig - med definitiva vibbar från de slingrande, spirande formerna i början av förra århundradet.
De nymornade vårdagarna, när ljuset når ändå in i hemmets mörkaste hörn. Det här årets första vidsträckta solstrålar - de måste ju bara förevigas.
Böckerna som förvandlats från enbart innehållsrika berättelser till ovärderlig, bokstaplad och färgmatchad förvaringsyta.
Men se där, kan det möjligtvis vara så att en viss vintage-bloggerska har städat upp uppe på skänken, eller buffén då? Yes. Och halva mitt stjärntecken har simmat in i bilden. En glad pressglas-fisk från Pukeberg.
Solmogna bär, än är inte den tiden här. Men vi roar oss gärna med att minnas somriga saker från förr. Som festivaler - med kramp i hålfoten av all tid på tå, för att få en enda skymt av Ozzy eller så.
I minnets skattkammare bor midsommartältningen där den gigantiska, förrädiska, stenbumlingen i marken - och ryggen - gjorde att vi gav upp försöken till ett par timmars skönhetssömn redan i vargtimman. Och aldrig har vi väl sovit så gott som när vi kom hem söndervärkta och utsjasade den midsommardagen.
Minnen. Så underbara att ha. Och än mer underbara att dela. Delade minnen blir dubbelt så bra, särskilt när man minns hälften av hur det var. Fiskar blir längre och längre. Sömnen kortare och kortare. Och aldrig är väl jordgubbarna exakt lika röda, stora och färska som i minnet?
Ska ni äta något extra gott i helgen då? Laga till en kärleksmåltid åt er käraste vän? Eller bara hänga i soffan och se en bra film? Jag hade tänkt fixa till en liten rolig grej åt mannen - det hängde på galgen där och väntade, sedan hann jag inte innan han kom hem från jobbet, fick raskt plocka ner mina planer och gömma dem längst in i garderoben. Får se om det kärleksfulla pysslet hinner dyka upp snart igen, då kanske jag visar er. Inget märkvärdigt, bara en liten kärlekshandling i all sin enkelhet. (Ssssccchhh, säg inget till mannen nu bara).
Soffan. Ett sorgebarn som sällan används sedan tjockteven fick lämna plats åt böcker och annat. Numera väljer vi att trängas framför en av våra mindre second hand-skärmar när vi längtar efter gemensam TV-tid. Då sitter vi hellre fint i varsin stol. Kanske mest för att inte somna? Det har ju blivit en del trista nyhetsprogram på agendan de senaste åren - inte alltid lätt att hålla ögonlocken öppna till de sövande "tonerna" av ännu en statisk statistik-uppvisning. Stapeldiagrammen har ju formligen haglat över oss under dessa gångna år.
Soffan. En gammal Karlanda, i den vill vi mer och mer sällan landa. Hehe. Den har mest använts som extra säng under dessa virus-år. Om någon känt ett sting i halsen har det vankats soffkarantän, för minsta möjliga smittöverföring.
I julas funderade jag på att klä in den helt i våra gamla röda filtar. Har fem, som skulle kunna täcka hela, tror jag. Fast det blev aldrig av då. Nu vet jag inte om det känns så kul med en heltäckande röd soffa?
Funderar vidare på hur vi ska piffa upp den. Göra den riktigt mysig. Hotta upp den med ett nytt tyg? Har haft många tyger, täcken och överkast slängda i den genom åren - särskilt på den tiden vi hade katt och behövde skydda den från päls och klor. Såg ett glansigt sammetsskimrande överkast på Myrorna, men det var nog för mörkt. Vi får väl se vad vi hittar på. Vintage-soffan 2.0, snart hoppas jag att den är här. Har ett par idéer i bakhuvudet. Har ett par tygstycken i bagaget, som ni vet.
Det var det hela. Hoppas ni tyckte om att dela lite kvalitativ vintage-tid med mig.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Här vankas det djur. Till middag alltså. Sorry. Det blir hund, Lady och Lufsen ligger risigt till... Haha. Nej, jag bara skojar. Det blir min favoriträtt - kyckling. Marinerad och långstekt i ugn. Sorry, alla djurvänner. Men jag älskar ju kyckling. De är ju så söta. Och goda. Förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar