Jag färgade håret

Grönt, färgen på allas läppar på våren. En färg vi måste fortsätta sätta högst på klimatagendan. Året runt. Hela tiden. Varje dag. Inget får komma högre upp, om de unga och kommande generationer alls ska ha en framtid att se fram emot. En framtid som förhoppningsvis inte enbart ska innebära umbäranden. Umbäranden och en ständig kamp för ett värdigt liv i skuggan av torka, orkaner, tsunamis,översvämningar, eldsvådor och febrigt stigande grader - med det jäktade ordet värmestress som omedelbar och livsfarlig påföljd.

Vintermånaderna är slut för den här gången. Luciorna har åkt ner i adventslådan. Kom på att jag glömt visa er de här fotona. Kom på att jag glömt redovisa att jag gjorde som jag sa - rättade till den enda saken jag tyckte var fel med de här lusse-brudarna:

Håret. 

Alla lucior, och nissar, kan ju inte vara blondiner. Det vore bara för trist. Alltså, efter att begått helgerånet att klippa isär pappersgirlanden med det klassiska motivet, begick jag ett ännu värre kardinalfel. Jag färgade helt sonika håret på dem. En blev blå, någon röd, flera fick mörkt hår. En fick grönt. Mångfald. Regnbågen. Någon borde förstås fått grått, men den biten står jag ju själv för.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Och ni miljövänner som drog efter andan efter att ha läst februaris allra sista rubrik - nej då, jag har aldrig färgat håret i hela mitt liv och kommer absolut inte börja nu. Delvis på grund av att jag hade en jättehärlig kopparbrun färg som inte på något sätt behövde hjälp på traven, mest för att jag aldrig trott på att ändra hårets naturliga utseende på ett sådant invasivt vis. 

Klippt mig kort har jag gjort, och låtit det växa igen, flera gånger om. Men aldrig färgat, tonat eller gud bevars permanentat. För den inre, kroppsliga, miljöns skull. Och självklart också för den yttre miljön, den som angår oss alla.

Och nu, nu när jag med ålderns rätt har tämligen grått hår, vill jag absolut inte förändra färgen. Grått är ju the shit. The real deal. Erfarenhet som syns ända ut i topparna.