Många har glömt hur man skriver sitt namn. Jag tror det var formulerat ungefär så, om barnen som inte fått sitta i skolbänken på flera år. Skolorna i Uganda har varit stängda i två år, på grund av pandemin som pågår. Pågår. Presens, mina vänner.
"... Världsbanken och FN har ju nu i en ny rapport beräknat att sjuttio procent av världens tioåringar i låg- och medelinkomstländer inte kan läsa en enkel text ..." Tror jag vågar sätta citationstecken här, för det var bestämt så hon sa. Orden är hämtade från Aktuellt i förrgår, den sjunde februari 2022. Anna-Mia Ekström, professor i global infektionsepidemiologi, gästade nyhetsstudion ifråga och påminde oss återigen om att världen är större än dit näsan räcker.
Suck. Hör att ni unisont suckar nu, för att ni inte orkar med något mer snack om restriktioner eller hävda restriktioner eller något annat alls som har med de senaste årens världsordning att göra. Världsoordning.
Jag förstår er, känner mig själv väldigt trött på allt snack, vill helst inte höra ett smack till om hur kränkt någon känner sig över att behandlas annorlunda för att hen har valt att inte vaccinera sig. Buhuu. Kan inte nog betona exakt hur lite synd jag tycker om dem.
Har ju många gånger nämnt att jag inte tror på tvång, utan benhårt tror på information, vetenskap och en lätt knuff i riktning mot vaccinationslokalerna. För att vaccinet är vår väg framåt i den här pandemin, har väl ändå stått klart rätt länge?
Men det är väl lika bra att grotta lite till i det hela, även om jag tror att det kommer att ta lång tid att analysera alla aspekter av det som hänt i pandemin hittills. Både på ett högst personligt plan, nationellt och globalt.
Det som har slagit mig mest under de gångna två åren är nog ändå att det finns så många som bryr sig om andra - som sjuksköterskan i Brasilien, som jag skrev om. Hon som modigt, ja, nästan dödsföraktande valde att vara en av testpersonerna för ett av världens kommande covid-vacciner. Dödsföraktande modig, skulle jag nästan vilja kalla henne och alla hennes gelikar. Det de gjorde, för att vi alla skulle få så säkra vaccin som möjligt, är en helt otrolig insats och uppoffring för det stora hela och goda, i min värld.
Och så det helt motsatta då - att världen är full av egoister. Fullblodsegoister. Att de var så många. Oräkneliga.
Jag. Jag. Jag. Och JAG. Har nog aldrig hört så många resonemang och frågor och påståenden som börjat med just det lilla trebokstavsordet J-A-G någonsin tidigare i mitt liv.
Människor har verkligen konstant undrat hur just de drabbas. Hur just de ska bete sig. Hur de ska klara sig. Vem som ska betala åt dem. Vem som är ansvarig för att de inte kan gå på restaurang eller festa loss. Fast oftast har det inte handlat om de, som i ett större vi-perspektiv, utan som i jag och mina allra närmaste och käraste kompisar.
Världen har inte stått speciellt högt på agendan. Det var aldrig tal om att de rika, resursstarka länderna skulle vänta med att att vaccinera övriga befolkningen när de äldre och de i riskgrupp hade fått en spruta eller två, nej, det var hela tiden större fokus på när JAG (läs som i vit, normativ I-landsmänniska) skulle få nästa spruta.
Mannen och jag väntade något med att ta spruta ett, för att ge plats för ett större och givmildare perspektiv. Vi ville bidra till att äldreäldre och sjuka och sköra i olika riskgrupper jorden runt skulle ha en chans att överleva.
Men där gick världen bet, det tog alldeles för lång tid att distribuera ut välgörande vaccinprogram överallt. Visst, det har levererats och hänt en hel del den senaste tiden, men innan dess var det flertalet rika länder och sammanslutningar som valde att prioritera hela sina egna befolkningar först.
Jojo.
Många har glömt hur man skriver sitt namn.
För att du och jag inte delade med oss tillräckligt till världen. Vi är ansvariga för att många många barn kommer ha svårt att någonsin ta igen det de har förlorat på grund av bristande resurser och nedstängda skolor.
Mer deprimerande än så, blir det nog inte. Eller vad tror ni?
Men:
Nu ser vi framåt. Hjälps åt. Hugger i. Och bidrar så gott vi kan. En liten slant till valfri organisation som jobbar för ökad social rättvisa och mer jämlikt fördelade resurser är en bra början. Unicef, heter en. Röda Korset, en annan. Rädda Barnen - det ska vi göra.
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar